SAOL

publicerad: 2015  
kupp
kupp substantiv ~en ~er • djärv och över­raskande ofta brottslig handling, över­rumpling; ​på kuppen som en extra följd
Singular
en kuppobestämd form
en kuppsobestämd form genitiv
kuppenbestämd form
kuppensbestämd form genitiv
Plural
kupperobestämd form
kuppersobestämd form genitiv
kuppernabestämd form
kuppernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
kupp kuppen kupper
kupp·en
substantiv
● djärv och över­rumplande aktion vanligen för tvivel­aktiga syften; särsk. i politiska, militära el. ekonomiska samman­hang
kuppförsök; kuppmakare; militärkupp; statskupp; valkupp
en kupp (mot någon/något)
en kupp (mot någon)
en kupp (mot något)
en fräck kupp; göra en kupp; kuppen lyckades; militären tog makten i en oblodig kupp; en smart kupp på års­mötet gav dem kontrollen över styrelsen
○ spec. äv. i rent brottsliga samman­hang
bankkupp; stöldkupp
på kuppen som en plötslig och oväntad följdhan hjälpte sina barn med läxorna och blev själv bättre i matte på kuppen
belagt sedan 1710; av franska coup 'hugg; slag; kupp'; jfr ur­sprung till kupé, kupera
Till SO

SAOB