SAOL

publicerad: 2015  
löv
löv substantiv ~et; pl. ~ blad på träd el. buske
Singular
ett lövobestämd form
ett lövsobestämd form genitiv
lövetbestämd form
lövetsbestämd form genitiv
Plural
lövobestämd form
lövsobestämd form genitiv
lövenbestämd form
lövensbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
löv lövet, plural löv, bestämd plural löven
löv·et
substantiv
mindre, skiv­formig, normalt grön träd- eller busk­del för upp­tagning av kol­dioxid och bildning av syre och kol­hydrater ibland om sådana delar sedan de vissnat och fallit av
JFR blad 1
de späda lövens grönska; träden fäller sina löv; kratta löv; våta löv på trottoaren; förmultnade löv
äv. om av­bildning av löv, sär­skilt som prydande detalj
en hand­gjord trä­ask med löv som dekoration
äv. bildligt om metall­stycke som hamrats eller dylikt så att det blivit mycket tunt
belagt sedan 1279 (intyg utfärdat av biskop Henrik i Linköping om jordabyte (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska löf; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.

SAOB