SAOL

publicerad: 2015  

norvagism

nor·­vag·­ism [‑vagis´m] substantiv ~en ~er • ordform (t.ex. i svenskan) som beror på norskt in­flytande

Singular
en norvagism	obestämd form
en norvagisms	obestämd form genitiv
norvagismen	bestämd form
norvagismens	bestämd form genitiv
Plural
norvagismer	obestämd form
norvagismers	obestämd form genitiv
norvagismerna	bestämd form
norvagismernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

  norvagism subst.
  norvagism (-ism)

SAOB

publicerad: 1947  

NORVAGISM nor1vagis4m, förr äv. NORVEGISM, r. l. m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(-vag- 1886 osv. -veg- 1837)

Etymologi

[jfr ä. d. norvegisme, d. norvagisme; till mlat. Norvagia resp. Norvegia, Norge (se NORVAGISERANDE); jfr DANISM, GERMANISM m. fl.]

språkv. på inflytande från norskan beroende ordform l. uttryck(ssätt) o. d. i annat språk. Liffman Petersen 80 (1837). En norvagism i vårt medeltida poetiska språk. FestskrPipping 406 (1924; rubrik). —

Till SAOB