SAOL
publicerad: 2015
posera
pos·era
verb
~de ~t • inta en pose; stå el. sitta modell för (naken)fotografering; göra sig till; jfr posör
| Finita former | |
|---|---|
| poserar | presens aktiv |
| poseras | presens passiv |
| poserade | preteritum aktiv |
| poserades | preteritum passiv |
| posera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att posera | infinitiv aktiv |
| att poseras | infinitiv passiv |
| har/hade poserat | supinum aktiv |
| har/hade poserats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| poserande | |
SAOB
publicerad: 1953
POSERA pose4ra l. pω-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[liksom d. posere, t. posieren, eng. pose, av fr. poser, ställa ned, placera m. m.; av lat. pausare, vila, pausera, med anknytning till olika former l. avledningar av lat. ponere, ställa, placera (se PONERA). — Jfr IMPOSANT, POSE, sbst.1, POSÉ, POSITION]
1) inta l. anta l. stå i pose (se POSE, sbst.1 1); stå l. sitta modell; äv. bildl. AEdelfelt (1874) hos Söderhjelm Prof. 207. En del tillfälliga modeller, hvilka posera mot betalning. Pauli Konstn. 115 (1886, 1913). VL 1906, nr 91, s. 2 (bildl.). DN(A) 1933, nr 238, s. 24.
2) inta ställning l. attityd l. pose (se POSE, sbst.1 2) för att imponera på ngn l. för att väcka uppmärksamhet; göra sig till, göra sig märkvärdig, vara tillgjord; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som utmärkes av stela l. anspråksfulla poser o. d.; äv.: som går ut på effektsökeri o. d. Posera som (förr ngn gg äv. för) ngt, ge sig sken av att vara ngt, uppträda som ngt. Snällp. 1848, nr 9, s. 2. I början af en bekantskap poserar man gärna en smula för hvarandra. Söderberg Hist. 90 (1898). (Litteratörerna) älska alla att posera för ett slags naturgenier. Söderhjelm Brytn. 219 (1901). (Talet) lät högstämt men (det var) .. i grunden .. odrägligt självbelåtet och poserande. Siwertz Fribilj. 207 (1943). särsk. (mera tillf.) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: tillgjord, poserande. SD(L) 1899, nr 389, s. 3.