SAOL

publicerad: 2015  
rep
rep substantiv ~et; pl. ~ 1 tåg, tross2 ⟨vard.⟩ repetition; ​till repetition 1,2​ – De flesta sammansättn. med rep- hör till rep 1.
Singular
ett repobestämd form
ett repsobestämd form genitiv
repetbestämd form
repetsbestämd form genitiv
Plural
repobestämd form
repsobestämd form genitiv
repenbestämd form
repensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
rep repet, plural rep, bestämd plural repen
rep·et
substantiv
1 (kortare) stycke kraftigt tåg­virke vanligen för fastbindning el. annan enklare funktion
JFR 2garn 2, lina, snöre, tross 1, vajer
repstege; repstump; hamprep
hunden var fast­bunden med ett rep; vakterna band rep om fångarnas hand­lovar; torget var av­spärrat med ett rep
○ spec. om smal (plast)lina som an­vänds vid hopp i lek el. idrott
hopprep
barnen hoppade rep på gården
tala om rep i hängd mans hus (takt­löst) beröra ämnen som är obehagliga för den till­talade
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska rep; gemensamt germanskt ord, urspr. trol. 'remsa; strimla'
2 var­dagligt ofta i sammansättn. repetition
SE 2repa 3
genrep
○ spec. militär­väsen var­dagligt i sammansättn. repetitionsövning
repgubbe; repmånad; repövning
belagt sedan 1950; till repetition
Till SO

SAOB