SAOL

publicerad: 2015  
rutin
rut·­in [‑i´n] substantiv ~en ~er 1 knappast pl.; ​förvärvad skicklighet, yrkes­vana2 vanemässigt arbets- el. tillvägagångs­sätt​ – Alla sammansättn. med rutin- hör till rutin 2.
Singular
en rutinobestämd form
en rutinsobestämd form genitiv
rutinenbestämd form
rutinensbestämd form genitiv
Plural
rutinerobestämd form
rutinersobestämd form genitiv
rutinernabestämd form
rutinernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

SAOB

Sökningen på rutiner i SAOB gav inga svar.