SAOL

publicerad: 2015  
styrning
styr·­ning substantiv ~en ~ar till styra 1till styra 2
Singular
en styrningobestämd form
en styrningsobestämd form genitiv
styrningenbestämd form
styrningensbestämd form genitiv
Plural
styrningarobestämd form
styrningarsobestämd form genitiv
styrningarnabestämd form
styrningarnasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
styrning styrningen styrningar
styr·ning·en
substantiv
sty`rning
1 det att styra något abstrakt
bolagsstyrning; detaljstyrning; marknadsstyrning; toppstyrning; ägarstyrning
bristande styrning av verksamheten
sär­skilt i politiska samman­hang
ökad statlig styrning av forskningen
belagt sedan 1641
2 an­ordning i for­don för att styra
det var något fel på styrningen
äv. ut­vidgat
fjärrstyrning; röststyrning; ögonstyrning
belagt sedan 1872
3 stöt på farande puck eller boll i syfte att ändra dess riktning in­om is­hockey, inne­bandy m.m.
hans styrning ställde mål­vakten helt
belagt sedan 1980

SAOB

publicerad: 1993  
STYRKT, se styrka, v.