SAOL

publicerad: 2015  
tärning
tärn·ing substantiv ~en ~ar • kub med tal från 1 till 6 el. mot­svarande an­tal prickar på sidorna anv. vid spel; ​tärningen är kastad det finns ingen åter­vändo
Singular
en tärningobestämd form
en tärningsobestämd form genitiv
tärningenbestämd form
tärningensbestämd form genitiv
Plural
tärningarobestämd form
tärningarsobestämd form genitiv
tärningarnabestämd form
tärningarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
tärning tärningen tärningar
tärn·ing·en
substantiv
tä`rning
● före­mål med (nästan) samma form som en kub
○ spec. ett kub­formigt spel­redskap där var och en av de sex sidorna mot­svarar ett bestämt poängtal från 1 till 6 och är markerad med mot­svarande an­tal prickar
tärningsspel
spela tärning; de kastade tärning om vem som skulle börja
○ spec. äv. om (litet) kub­formigt stycke mat eller dylikt
bacontärning; brödtärning; buljongtärning; istärning
skär osten i tärningar
○ spec. äv. om vissa kub­formiga maskin­detaljer
tärningen är kastad en viktig och oåterkallelig handling är ut­fördnu har jag sagt upp mig – tärningen är kastad!
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska tärning; av lågtyska ternink med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.
Tärningen är kastad. Yttrande till­skrivet Julius Caesar, när han i strid med sina instruktioner gick över floden Rubicon för att tåga mot Rom år 49 f.Kr. (jfr idiomet i artikeln)
Till SO

SAOB