SAOL

publicerad: 2015  

trainee

trainee [trejni´] substantiv ~n; pl. ~r [‑er] • person som ut­bildas av före­tag ofta till en chefs­befattning

Singular
en trainee	obestämd form
en trainees	obestämd form genitiv
traineen	bestämd form
traineens	bestämd form genitiv
Plural
traineer	obestämd form
traineers	obestämd form genitiv
traineerna	bestämd form
traineernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

trainee traineen, plural traineer äv. trainees

substantiv

[trejni´]

● (ung) person som ut­bildas på ett före­tag med sikte på en fram­tida chefsbefattning

traineeprogram

belagt sedan 1976; av engelska trainee med samma betydelse, till train 'öva, träna'

Till SO

SAOB

publicerad: 2007  

TRAINEE trejni4 l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -n; pl. -s (SvD 15 ⁄ 10 1974, s. 24, osv.) l. -r (SvD 30 ⁄ 6 1986, s. 29, osv.).

Etymologi

[av eng. trainee, avledn. av train, öva, träna (se TRÄNA)]

om person (i sht tjänsteman) som genomgår internutbildning ss. inledning på sin anställning (i företag o. d.). SvD 15 ⁄ 10 1974, s. 24. (De nyanställda på storföretagen) blir trainees, dvs de får gå runt på olika avdelningar och lära sig, de får gå aspirantutbildningar eller fara i väg på utlandspraktik ett halvår. SvD 13 ⁄ 3 1989, Bil. s. 5.

Till SAOB