SAOL

publicerad: 2015  
undra
undra verb ~de ~t 1 önska att få veta; ​undras (om hon kommer) jag undrar2 tvivla på: ​jag undrar verkligen om de klarar upp­giften
Finita former
undrarpresens aktiv
undraspresens passiv
undradepreteritum aktiv
undradespreteritum passiv
undraimperativ aktiv
Infinita former
att undrainfinitiv aktiv
att undrasinfinitiv passiv
har/hade undratsupinum aktiv
har/hade undratssupinum passiv
Presens particip
undrande
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
undra undrade undrat
verb
un`dra
1 vara intresserad av att få veta något, och där­för ofta fråga
SYN. fråga sig
någon undrar (sats)
någon undrar (om/över något/sats)
någon undrar (om något)
någon undrar (om sats)
någon undrar (över något)
någon undrar (över sats)
jag undrar var­för hon aldrig kommer; han hade varit borta så länge att folk började undra (vad det kunde bero på); hon undrade i sitt stilla sinne vem främlingen var
○ äv. försvagat, i ut­tryck för förmodan eller dylikt
jag undrar om det inte är dags för kaffe nu
det är inte att undra på det är inte så konstigtdet är inte undra på att hon är rädd för hundar efter­som hon blev illa biten som barn
undra på det! det är inte så konstigtfilmen blev en succé och undra på det med en så­dan ut­märkt regi och så skickliga skåde­spelare!
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska undra; bildn. till 3under; jfr ur­sprung till beundra, förundra
2 tvivla på
någon undrar (något/sats)
någon undrar (något)
någon undrar (sats)
de säger att de kan få tre miljoner för huset, men det undrar jag
belagt sedan 1772
undraundran
Till SO

SAOB