SAOL
publicerad: 2015
SAOB
publicerad: 2011
UPPENBAR up3enba2r; förr äv. ÖPPENBAR, adj. -are. adv. = (†, Svart Gensw. I 3 b (1558), Silfverstolpe BokbSthm 219 (i handl. fr. 1630)), -A (†, G1R 1: 4 (1521), Wallenberg (SVS) 1: 229 (1764; uppl. 1998)), -E (†, Svart Gensw. E 6 b (1558), Svart Gensw. K 3 b (1558)), -T (OPetri Tb. 6 (1524) osv.); förr äv. UPPENBARA, adj. oböjl.
Ordformer
(apen- 1525. open- 1524–1643. oppen- 1521–1695. uppen- (v-, w-) 1522 osv. vpen- 1524–1561. yppen- 1672. åpen- 1596. öpen- 1555–1624. öppen- 1569–1841. -bar 1521 osv. -bara (-e) 1526–1698. -bere 1561. -bora (-e) 1523–1524)
Etymologi
[fsv. opinbar, uppenbar, apenbar, opinbara; motsv. fd. opænbar (d. aabenbar), nor. åpenbar, fvn. opinberr; av mlt. openbāre (motsv. mht. offenbære, t. offenbar), avledn. av open, öppen (se ÖPPEN); jfr -BAR; form med ö- l. y- gm anslutning till ÖPPEN; jfr UPPENBARA, v., UPPENBARLIG, UPPENBARLIGEN]
1) (†) som utbreder sig öppet, öppen; äv.: fri, vid; särsk. dels om sjö l. hav l. landområde, dels om plats o. d.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. i uppenbara fält, i öppet fält (se d. o. 10 c). När gamble Lödisse besittid war, och dess jnbyggeris seglas, vtij oppenbare sziön, begaff siig mest om Bahuss, dhå (osv.). G1R 11: 363 (1537). När Jungfrwr och vnga personer komma tilhopa om Daghen, och medh Öffuerheetennes och theras Föräldras samtycke vthi vppenbara, liwsa rum .. att the tå (osv.). PJGothus Martini 169 (1608). Han hade rymdt sin phan (dvs. fana) i oppenbara felt. VRP 1630, s. 393. At dhe wåldsambligen öfwerföllo någen på oppenbara gatu. RARP 3: 200 (1642). Den 4 förbij Rostok och måste för contrarie windh och storm fälla ankar i oppenbara hafwet. Dahlberg Dagb. 272 (1695; uppl. 1912).
2) (numera mindre br.) som är till öppet beskådande l. som sker l. visar sig öppet l. är känd (för alla), öppen; särsk. i uttr. lägga i uppenbar dager (se DAGER 1 e β); motsatt: dold l. hemlig; ss. adv. äv.: inför alla; övergående i (o. stundom svårt att skilja från) 4. At .. wor kære Höwitzman ock wij med honum haffua vppenbara protesteret .. at (osv.). G1R 1: 37 (1522). Ith[em] bekende han och åpenbar för alla, att huadh han hade sagt emott Clas Joensons, dom war orett giortt. ÄARäfst 13 (1596). Lijket står nu oppenbahrt att hwar och en kan gå och se påe’t i slåszkiÿrkan. Ekeblad Bref 2: 224 (1660; rättat efter hskr.). Hans Excellence tog oss till sitt bord, presenterade oss sjelf i egen person för alle sine gäster .. berömde oss uppenbart vid bordet. 3SAH LVII. 2: 71 (1772). England fortfor att både hemligt och uppenbart motarbeta denna kongress. Malmström Hist. 1: 150 (1855). Alltid har man något, man vill skyla / men morgonen vill göra uppenbart. Selander Stad. 48 (1926). — särsk.
a) (†) om krig l. fiendskap l. våld o. d.: öppen, som sker öppet; särsk. i uttr. i uppenbar delo (se DELO II slutet). Om ey swa skeer ær fructendis at vj haffue en vppenbore fegd mellen stæderne oc oss, thet gud förbiude nogen sin ske skulle. G1R 1: 110 (1523). Ty sedan som de .. se sig intet kunna med uppenbara wåld uträtta, så utsprida de all lögn och osanning. Werwing Hist. 2: 89 (i handl. fr. 1603). Aldenstundh vij mehr fruckte en fallsk och skrömptachtigh venskap, än såssom en uppenbara fiendtskap. OxBr. 1: 242 (1624). (Sv.) uppenbart krig .. (fr.) guerre ouverte. Schulthess (1885).
b) (†) om person: som öppet förklarat sig l. givit sig till känna (som ngt) l. som blivit bedömd l. dömd (som ngt), erkänd; särsk. dels om fiende, dels om brottsling. G1R 1: 102 (1523). Til thet Siette, Skal ingen oppenbare syndere, then ther häder eller laster Gudh .. städies til Sacramentet. ChristOrdn. A 2 b (1602). Han hafwer (släppt) en öpenbare tiuf. BtÅboH I. 3: 32 (1624). Här fördes och een vppenbar Christen vthi een slutin Caijuta, ther han Natt och Dagh måtte sittia. Willman Resa 223 (1667). Verldens Försonare har lidit och dött emellan tvenne uppenbara missdådare. Franzén Pred. 1: 210 (1841). Schulthess (1885).
c) (†) om Gud l. Jesus l. andeväsen o. d.: synlig (i kroppslig gestalt), uppenbarad. Iach är funnen aff them som intit söchte effter migh, och är worden oppenbar them som intit sporde efter migh. Rom. 10: 20 (NT 1526). Ropar icke wijsheten? .. Vppenbara på wäghen och på stråten(n)e ståår hon. Ordspr. 8: 2 (Bib. 1541). Genom vissa ordformer och ceremonier kunde man få magt med .. (andarna) och således kunde andliga varelser bli uppenbara, dels för de yttre sinnena, dels för blotta tankan. Ehrenheim Phys. 1: 105 (1822). Ahlman o. Forsman (1885).
3) († utom i a) offentlig, allmän. VarRerV 37 (1538). At kongl. maj:t wele låthe hålle eth vppenbare wæxlerij, der skal mann huar fredagh, alle the som wele, få wæxle och bÿthe nÿth småth mÿnth för klippinger och annat grofft mÿnt. 3SthmTb. 1: 67 (1592). Och skola the som skrift höra, sittia vthi vppenbara rum i Kyrkione för all mans öghon. KOF 1: 414 (c. 1618). 48 städher ibland Israels slechter, ther the hadhe vppenbara Scholer och Synagogor. Paulinus Gothus Arch. 61 (1630). PH 6: 3760 (1755). — särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om allmän syndabekännelse i kyrka, i uttr. uppenbar skrift l. skriftermål (se SKRIFT, sbst.2 1 b, SKRIFTERMÅL a); äv. i fråga om (ss. straff) utdömd offentlig bekännelse o. avbön inför församlingen, i sht i sådana uttr. som uppenbar(a) kyrkoplikt l. skrift (jfr KYRKO-PLIKT resp. SKRIFT, sbst.2 1 c) o. skrifta uppenbart (se SKRIFTA, v.2 I 1 a). OPetri 4: 316 (c. 1540: vppenbara scrifft).
b) (†) om kvinna: prostituerad (jfr ALLMÄN I 2 d); äv. om sådan kvinnas levnadssätt. (Den d. konungen Frö) böödh vppå at alla ädhele qwinnor i Norige skulle hallas til itt skemeligitt och openbara liffuerne. OPetri Kr. 35 (c. 1540). Efter Arke-Biskopens Åke Sparres Fundations-bref fingo sådana uppenbara Qvinnos Personer ej bo på femtio famnar när till hans inrättade Hospital i Åhus. Botin Utk. 666 (1764).
c) (†) om rykte: allmän, spridd; äv. om person i sådana uttr. som komma l. vara i uppenbart rykte l. vara uppenbart beryktad, bli l. vara allmänt omtalad (särsk. för ngt ofördelaktigt, i sht för lösaktighet o. d.); jfr RYKTE 1 b γ, δ. (Domarna gör) stoor orätt ther til medh, som komma en godh och oberychtat man eller qwinno j vppenbara roop och rychte. OPetri 4: 305 (c. 1540). Thet är .. uppenbart rychte, att keijseren haffver .. alffvarligen förmanedt the lybske, att the skole göre the lijfflendske hielp och bijstondh udi alle måtte. G1R 26: 476 (1556). Att leggie them eedh och lagh före, som vdi vppenbare rychte äre komne för hoor och andre mijsgärninger. PrivSvStäd. 3: 197 (1572). Ingen Brooder tage sigh någon till hustro, som uppenbar berychtat är Eller aff oächta Säng kommen. Silfverstolpe BokbSthm 219 (i handl. fr. 1630). KOF II. 1: 234 (1659).
4) tydlig, klar, som klart kan ses l. förstås; otvivelaktig; otvetydig; ren (se REN, adj. 11 a); äv.: självklar; i sht om ngt (mer l. mindre) abstrakt; äv. om person, med tanke på egenskap l. beteende o. d.: omisskännlig (jfr 2 b); ss. adv. äv. närmande sig l. övergående i bet.: uppenbarligen, tydligen; särsk. i det bildl. uttr. i uppenbar strid (se STRID, sbst. 4), förr äv. i uttr. i uppenbar nöd (se NÖD 4 b γ). Han blev misstänkt för mordet, eftersom de var så uppenbara fiender. Det är en uppenbar lögn. En uppenbar orättvisa. At iak skal tage oc anama Hans Nades godgerninger altid til en god mening utan andra lundom kan oppenbara beuisas. G1R 1: 4 (1521). Att honom förtryter Kong. M:tz seger och aff Gudh förläntte lycka ähr uppenbartt. AOxenstierna 7: 77 (1632). Det är en uppenbar samt af klokt och wälsinnadt folk widkänd sanning. Dalin Arg. 1: 45 (1734, 1754). Genom en öppenbar intrig kom Dahlbom att ensam uppföras på zool. intendents förslaget. Berzelius Brev 14: 178 (1841). Är det ej rent raseri, ja det uppenbaraste vanvett / att, för att dö som rik, likt en usel tiggare lefva? Lagerlöf Juv. 215 (1893, 1896). Uppenbart var vädret sådant att det tarvades oljekläder för att inte bli genomsur. Kjellgren Smar. 29 (1939). Om mannen .. var en bedragare .. skulle han lätt slinka undan från de närmaste och mest uppenbara frågorna. Guillou TjuvMarkn. 20 (2004). — särsk.
a) (numera mindre br.) i förb. uppenbar orätt, obestridlig orätt (se ORÄTT, sbst. 2); förr äv. ss. benämning på spelet slagdam (där den vinner som först förlorat sina brickor). Månge som hafva tienst öfver .. trettio åhr .. klagha bitterligen, at them är uppenbara oret vederfaridt. OxBr. 12: 97 (1643). Lindskog Spelb. 296 (1847; om slagdam). (Sv.) uppenbar orätt .. (fr.) injustice évidente. Schulthess (1885).
b) (†) i fråga om brottslig handling: fullt ut bevisad; bevislig. HH XIII. 1: 89 (1563). Efter gierningen är öpenbar, och dråparen är fongen å ferska gierningh. 3SthmTb. 7: 86 (1610). Så är .. intet brott uppenbart, förän ransakningen förmåt wisa och uppenbara thes rätta omständigheter och sammanhang. Nehrman JurCr. 133 (1756).
Avledn.: UPPENBARHET, r. l. f. till 2, 4: egenskapen l. förhållandet att vara öppen l. ske l. visa sig öppet; äv. (o. numera bl.): egenskapen l. förhållandet att vara klar o. tydlig, tydlighet. Om styresmäns och embetsmäns gerningar och beslut få den uppenbarhet, de i ett väl inrättadt samfund böra äga, kan det icke fela, att den okloke skall blifva belönt med ogillande. Rosenstein 2: 338 (1789). Ljuset, som måste gömmas / i mörkrets och jordens sköt, / innan i gryningsringhet / det åter får uppenbarhet, / snart skall ur natt det bryta. Ossiannilsson Hem. 35 (1915).
Ssg: uppenbarhets-rekvisit. jur. om kravet att föreskrift uppenbart måste strida mot grundlagen för att kunna åsidosättas av domstol. Om domstolarna .. skall kunna vägra att tillämpa lagar som fattats av riksdagen blir de en självständig politisk maktfaktor .. Uppenbarhetsrekvisitet (i RF 11: 14) utgör ett skydd mot en sådan utveckling. GbgP 28/5 1988, s. 2.