SAOL
publicerad: 2015
uppträda
upp|träda
verb
‑trädde, ‑trätt, pres. ‑träder 1 framträda på scen: uppträda inför publik2 bete sig: hur man uppträder i trafiken3 kunna iakttas: feber kan uppträda i samband med utslagen
Finita former | |
---|---|
uppträder | presens aktiv |
uppträds (uppträdes) | presens passiv |
uppträdde | preteritum aktiv |
uppträddes | preteritum passiv |
uppträd | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att uppträda | infinitiv aktiv |
att uppträdas | infinitiv passiv |
har/hade uppträtt | supinum aktiv |
har/hade uppträtts | supinum passiv |
Presens particip | |
uppträdande |
SO
publicerad: 2021
uppträda
uppträdde uppträtt, presens uppträder
verb
1
kunna iakttas
något uppträder (sätt)
feber brukar uppträda tillsammans med utslagen
belagt sedan 1828;
av lågtyska uptreden med samma betydelse; jfr ursprung till
2träda
2
fungera (på visst sätt) i sin yttre roll
någon uppträder sätt
det är viktigt att barnen får lära sig hur man uppträder i trafiken
belagt sedan 1789
3
göra framträdande som artist på scen eller dylikt
någon uppträder (någonstans)
uppträda i tv; uppträda i folkparkerna
belagt sedan 1834
uppträdauppträdande