SAOL

publicerad: 2015  

utgåva

ut|­gåva substantiv ~n ‑gåvor • av bok

Singular
en utgåva	obestämd form
en utgåvas	obestämd form genitiv
utgåvan	bestämd form
utgåvans	bestämd form genitiv
Plural
utgåvor	obestämd form
utgåvors	obestämd form genitiv
utgåvorna	bestämd form
utgåvornas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

utgåva utgåvan utgåvor

ut|­gåv·an

substantiv

u`tgåva

● sär­skild upp­laga av (litterärt) verk ofta med kommentarer av annan person än författaren; ofta om bok med äldre texter som inte tidigare tryckts

SYN. edition

nyutgåva

en utgåva (av något)

en digital ut­gåva; en textkritisk ut­gåva; en ny ut­gåva av Strindbergs samlade verk; en ut­gåva av NN:s brev

belagt sedan 1894

Till SO

SAOB

publicerad: 2012  

UTGÅVA, sbst.1, f.; anträffat bl. i pl. -er (G1R 18: 225 (1547), HSH 32: 284 (1634)) l. -or (OxBr. 11: 515 (1633)).

Ordformer

(uthgåfu-, vthgåfw-, wttgåffu-)

Etymologi

[av mlt. ūtgave, till ūtgeven, utge, ssg av ūt (se UT, adv.) o. geven (se GIVA); jfr t. ausgabe]

(†) pålaga; utgift. Frij för all Stadzens tunge och wttgåffuer. G1R 18: 225 (1547). (Vi) haffue ännu der ofwan opå till dagelige vthgåfwer satt oss j tämmeligh skuldh. HSH 32: 284 (1634).

Till SAOB