SAOL
publicerad: 2015
utlösning
ut|lös·ning
substantiv
~en ~ar 1 igångsättning2 orgasm – Alla sammansättn. med utlösnings- hör till utlösning 1.
Singular | |
---|---|
en utlösning | obestämd form |
en utlösnings | obestämd form genitiv |
utlösningen | bestämd form |
utlösningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utlösningar | obestämd form |
utlösningars | obestämd form genitiv |
utlösningarna | bestämd form |
utlösningarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
utlösning
utlösningen utlösningar
ut|lös·ning·en
substantiv
1
vanligen i sammansättn.
det att
utlösa något
utlösningsmekanism
○
äv. om motsvarande anordning
han ryckte i utlösningen
belagt sedan 1760
2
orgasm
JFR
ejakulation
de fick sällan utlösning samtidigt
belagt sedan 1921
SAOB
Sökningen på utlösning i SAOB gav inga svar.