SAOL

publicerad: 2015  
välde
välde substantiv ~t ~n • stark central­makt; styre; imperium: ​om­rådet hamnade under sovjetiskt välde; ​det romerska väldet
Singular
ett väldeobestämd form
ett väldesobestämd form genitiv
väldetbestämd form
väldetsbestämd form genitiv
Plural
väldenobestämd form
väldensobestämd form genitiv
väldenabestämd form
väldenasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
välde väldet välden
väld·et
substantiv
väl`de
1 stor, central­styrd stats­makt
JFR imperium, rike 1
(någons) välde
romarnas välde
belagt sedan 1347 (stadga utfärdad av kung Magnus om regler för invånarna i Viborgs län (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska välde; till våld
2 vanligen i sammansättn. (stats)makt
JFR makt 1
folkvälde; påvevälde
Nord­irland förblev under brittiskt välde; Francos brutala välde
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
Till SO

SAOB