SO
publicerad: 2021
visserligen
viss·er·lig·en
adverb
viss`erligen 
●
det måste medges att det är sant att vanligen följt av en sats som uttrycker en invändning och ofta inleds med ordet "men"
JFR
förvisso
visserligen är det dåligt väder men vi borde ändå gå ut
belagt sedan 1830;
jfr fornsvenska visselika 'förvisso, med säkerhet'; bildn. till
viss, delvis efter lågtyska wisseliken med samma betydelse
SAOB
publicerad: 2017
VISSERLIGEN vis3erlig2en, äv. -li2g-, förr äv. VISSELIG l. VISSELIGA l. VISSELIGAN l. VISSELIGEN l. VISSERLIG l. VISSERLIGA l. VISSERLIGAN l. VISSLIG l. VISSLIGEN, adv.
Ordformer
(veserligha c. 1640. vijszeligenn 1558. visselig (w-, -gh) 1558–1809. visseliga (w-, -sz-, -gh-) 1521–1722. visseligan (w-, -gh-) 1526–1614. visseligen (w-, -sz-, -gh-, -nn) 1545–1605. visserlig (w-, -sz-, -gh) 1587–1968. visserliga (w-, -sz-) 1552–1855. visserligan (w-, -gh-) 1614–1621. visserligen (w-, -j-, -sz-, -gh-) 1579 osv. visslig (w-, -sz-, -gh) 1619–1708. vissligen (w-) 1618–1898. wesserligen 1746. wijserliga 1619. wijsseligha 1579. wiseligha 1528. wiserliga c. 1700. wisligh 1677. wislighen 1563. wisselige 1523–1561. wisseligie 1595)
Etymologi
[fsv. visselika; motsv. fd., d. visselig, fvn. vissuliga; till VISS, adj.2; möjl. påverkat av mlt. wisselik, till wissenen (se VISSA, v.1); formerna med sekundärt -r- sannol. uppkomna i analogi med sådana adv. som innerligen, veterligen. — Jfr VISSERLIG]
1) (†) ss. bestämning till anförings- l. tanke- l. förnimmelseverb o. d., ss. uttryck för säker förvissning (o. ofta med förstärkande l. bekräftande innebörd): helt säkert l. med visshet; i fråga om åsikt l. önskan l. förhoppning o. d., äv.: helt o. fullt l. helhjärtat l. innerligen; äv. ss. bestämning till verb med annan bet. närmande sig bet.: tryggt l. säkert; stundom svårt att skilja från 2. (Vi) meenom visseliga at wj ey lenghre plichtoghe ærom honom troo oc lydna holla. G1R 1: 31 (1521). Doch må I haffve enn viss karll hoss honom, som folgdhe honom hijtt till oss, så att han ju visseligen framkomber. G1R 20: 210 (1549). När .. (Kristian II) war j Stocholm krönt, / The Saluge Swenske finge tå rönt. / Huru Danske pläge eeder och loffuen halle, / Ty måtte the wisselige gruffue sigh alle. Svart Gensw. G 4 a (1558). Iagh förstår .. och wisserlighen troor och weet, at Jesus Christus .. hafwer migh fattig syndare .. egenom sigh sielf återlöst och förlosset. Carl IX Cat. H 1 a (1604). Jag försehr mig vissligen, at E. H. tenna min dristiga .. bönescrift til tet bästa uptagandes varder. OxBr. 12: 599 (1618). Huilcket, (om thet skeer, som jagh wisserligh förmodar) skal göra migh frodigh och modigh härnäst at frambära godh Frucht. Stiernhielm Arch. B 3 a (1644). Tror wiszeliga, at thesza äro fyra starcka stolpar, hwarvppå Konungens stol sig tryggeliga stöder. Swedberg SabbRo 379 (1688, 1710).
2) († utom i c) ss. satsadverbial, för att bestyrka l. bekräfta riktigheten av l. sanningshalten i satsens utsaga: i sanning l. (helt) säkert l. visst l. utan tvivel l. förvisso; äv.: i egentlig mening l. i verkligheten l. i själva verket; särsk. dels i förb. med föregående konditional sats, dels i uttr. så visseliga som, lika säkert l. i samma mån som; jfr 1. Ath mitt köt är wisseligha maat, och min bloodh är wisseligha dryck. Joh. 6: 55 (NT 1526). Så wisseliga som wij äte hans lekamen och dricke hans bloodh, såå wisseliga är och Christus giffuin j dödhen. OPetri Hb. D 4 a (1529). För hwilket alt iagh plichtigh är honom tacka och loffua, lydigh wara och tiena, Thet är wisseligha sant. Cat. 1572, s. B 2 a. Der Kongl. Maj:t icke med tidig hjelp .. hade imellan kommit; så hade wiszerligen Regementet skyndat til total ruin och undergång. HC11H 9: 75 (1697). Cometer, til et visst och kan hända ej så stort antal, gå visserligen uti Ellipser omkring Solen, och äro Planet-systemets ständige tilhörigheter. VetAH 1756, s. 168. (Planscherna) hvilka äro tecknade af W. v. Wrights mästarehand, med sådan sakkännedom .. att de visserligen icke kunna öfverträffas. Ström SvFogl. 7 (1839). Östergren (1968). — särsk.
a) inledande sats, för att ge (starkt) eftertryck åt satsens sanningshalt. Hade wij theres röster, lydige warit, / Wisseligha hade wij, aldrigh så farit. TobCom. B 2 b (1550). Är thet vthi andre Siukdomar aff nödhen (att snabbt söka vård), wisselighen så är thet och vthi Pestilentz tijdhen nödigt. Berchelt PestOrs. G 8 b (1589). Visserligen skall ingen utan varmaste deltagande inblicka i skaldens själ. Atterbom Minnest. 2: 106 (1847). ”Före detta” står det på mången (grav)vård .. Över en grav får termen en egen tyngd och ovederlägglighet; visserligen är den fördetting som tittar på gräset underifrån. Nilsson Vänner 8 (1955).
b) ss. förstärkning av svarsorden ja (jfr JA I 1 d), jo (jfr JO, interj. I 1 a β). Skulle nw Gudh offuer sådana förachtelse jcke swårliga förtörnas? Jo wisseliga. OPetri 3: 540 (c. 1535). Är Döpelsen nödig? Ja, wisserligen. Swebilius Cat. 2: 80 (1689). Mamma .. sjöng: ”Kom, sköna jungfru, i mina armar, jag är den vännen, ja, visserlig!” Lidforss Strömgren Förgångn. 7 (1925).
c) (fullt br.) ss. uttryck för medgivande l. eftergift: förvisso l. mycket riktigt; särsk. (o. i sht) i sats l. led som kontrasteras med följande (särsk. dels med men samordnad (samordnat), dels negerad (negerat)) sats l. led; ss. inledning till sats l. led äv. närmande sig l. övergående i bet.: om också l. låt vara l. må så vara (att). Utskottet har sökt att bilda .. en lagstiftande makt, visserligen trög till verkning, men fast och stark till motstånd. Järta 1: 44 (1809). Dylika fall äro visserligen högst sällsynta. Likväl gifves ett och annat exempel derpå. Oscar I Straff 8 (1840). Visserligen säger man att alla menniskor intressera sig för teatern. Och det kan nog vara sant; men huru intressera de sig för den? Hedberg SvSkådesp. 5 (1884). En ny, visserligen enkel, men ändamålsenlig och god uppsättning av bohagsting. 3SAH 2: 154 (1887). Han såg visserligen ut som en slusk, men det behövde ju inte gästerna lida av. Ingemarsson SmåCitr. 213 (2004).