SAOL
publicerad: 2015
monopol
mono·pol
[‑på´l]
substantiv
~et; pl. ~ • företag med rätt el. makt att utan konkurrens utöva en ekonomisk verksamhet; ha monopol på ngt vara ensam om ngt
| Singular | |
|---|---|
| ett monopol | obestämd form |
| ett monopols | obestämd form genitiv |
| monopolet | bestämd form |
| monopolets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| monopol | obestämd form |
| monopols | obestämd form genitiv |
| monopolen | bestämd form |
| monopolens | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
monopol
monopolet, plural monopol, bestämd plural monopolen
mono·pol·et
substantiv
[-på´l] 
●
ställning med möjlighet att utöva viss verksamhet utan konkurrens av andra spec. om ensam behärskning av viss ekonomisk marknad
JFR
oligopol
(ha) monopol (på något/att+verb/sats)
(ha) monopol (på något)
(ha) monopol (på sats)
(ha) monopol (på att+verb)
skärpta regler för att motverka monopol och karteller; förr hade bokhandlarna monopol på bokförsäljningen
○
äv. allmännare
inget parti har monopol på sociala reformer
○
äv. om företag el. organisation som utövar viss verksamhet utan konkurrens
mest historiskt
vanligen i sammansättn.
Tobaksmonopolet
○
äv. om ett sällskapsspel med förebild i affärsvärlden
spela monopol
belagt sedan 1628;
av grek. monopo´lion med samma betydelse, till mon´os 'ensam' och pole´in 'sälja'
SAOB
publicerad: 1945
MONOPOL mon1opå4l l. må1- l. mω1-, l. -nå- l. -nω-, stundom -pω4l, n.; best. -et; pl. = (Sundén (1887) osv.) l. -er (Fennia XVI. 3: 60 (1761) osv.); äv. (numera nästan bl. i pl.) MONOPOLIUM mon1opå4lium osv. l. —302, n.; best. -iet; pl. -ier; förr äv. MONOPOLIE, r. l. m. l. f. Anm. Förr användes äv. den lat. pl.-formen monopolia. AOxenstierna 1: 348 (1630), Berch Hush. 28 (1747).
Ordformer
(-pol 1801 osv. -polie 1804. -polium 1628—1871. -polier, pl. 1660—1934)
Etymologi
[jfr dan. o. t. monopol, fr. monopole; jfr äv. eng. monopoly; av lat. monopolium, av gr. μονοπώλιον, till μόνος, en, ensam, o. πωλεῖν, sälja, driva handel (jfr FAL, adj.1)]
1) makt att ensam utöva viss ekonomisk värksamhet, t. ex. tillvärkning av o. handel med visst varuslag l. ombesörjande av transporter o. d., l. att utöva ett bestämmande inflytande på pris- l. omsättningsförhållanden på viss marknad. Rättsligt monopol, som grundar sig på lagstiftning; naturligt monopol, som grundar sig på besittning av (sällsynta) naturtillgångar o. d.; faktiskt monopol, som grundar sig på andra omständigheter, t. ex. stor kapitaltillgång l. leveransförmåga o. d. Få, ha skaffa sig, äv. lägga monopol på, förr äv. för l. med ngt. L. Paulinus Gothus MonPac. 777 (1628). Ett monopolium för Musik-tryck. SvLitTidn. 1815, sp. 490. De förderfliga monopolierna med säd och olja (i Italien). Atterbom Minn. 490 (1818). Wilhelm Dvärg. 138 (1922: lagt). Ett företag, som inom ett visst produktionsområde omöjliggjort all konkurrens .., fick på detta sätt monopol. NoK 134: 32 (1937). Postverket .. har monopol på brevbefordran mot avgift. SDS 1944, nr 332, s. 14. — jfr AUKTIONS-, FÖRSÄKRINGS-, HANDELS-, INFÖRSEL-, STATS-, TOBAKS-MONOPOL m. fl. — särsk.
a) om ekonomisk värksamhet. Från äldre tider var seglation på Venern et monopolium. Rosenblad PVetA 1807, s. 21. Friesen (o. Grape) CodArg. 119 (1928).
b) konkret, om det som ngn ensam har rätt att tillvärka l. driva handel med o. d. Nu .. / .. Är bäst man lemnar denna vara (dvs. ljuset) / Åt mig til Monopolium. Kellgren (SVS) 2: 341 (1792). SvFolket 5: 35 (1939).
2) konkret, om affärsföretag o. d. som bedriver viss handel l. viss tillvärkning o. d. med ensamrätt. Monopolier eller med exclusiva Privilegier försedda Fabriquer äro skadeliga för vårt Rike. SvMerc. 1: 307 (1755). Vissa monopolier kunna upsätta räntorna (på i produktion använt kapital) högre, än de eljest skulle vara. Holmbergsson Sartorius 16 (1800). SvD(A) 1935, nr 51, s. 4. — särsk. pregnant, om sv. statens tobaksmonopol. Röker du monopolets cigarrer? Östergren (1932).
3) i bildl. anv. av 1, i fråga om annat än ekonomisk värksamhet. Desse Sällskapets (dvs. Pro Sensu Communi) afsigter sägas vara .. (bl. a.): At uphäfva sig til Domare i Vitterheten, och detta, (märk beskyllningen), oaktadt Konungen stiftat Svenska Academien; likasom Konungen gifvit eller kunnat gifva denna Academie något monopolium i Vitterheten. SP 1787, nr 256, s. 4. Vill man värkligen upphäva det ortografiska monopolet, då (osv.). Verd. 1887, s. 5. Man klagade högljudt öfver .. (de preussiska gymnasiernas) monopol såsom förberedande anstalter för akademiska examina. PedT 1901, s. 389. (Den kristna tron) vill icke tillerkänna kristendomen monopol på all gudsuppenbarelse. Aulén AllmTron 24 (1923). — särsk. konkretare, övergående i bet.: ngt som ngn har ensamrätt till; ngt som är utmärkande bl. för ngn viss person. Huru kan då Eder (dvs. Vetenskapsakademiens medlemmars) frikostighet tillåta, at af Modersmålets .. prydnad lika som göra et Monopolium och en ensak? Tessin PVetA 1746, s. 5. Den katolska kyrkan har i viss mån gjort upplysningen till monopol. Verd. 1892, s. 252. Steffen Krig 1: 13 (1914).
Ssgr (i allm. till 1): MONOPOL-BOLAG~02 l. ~20. VFl. 1913, s. 34. Det gamla Ostindiska kompaniet anordnade offentliga auktioner .. på det te, som importerades av detta monopolbolag. HandInd. 423 (1926). —
-POLITIK. handels- o. näringspolitik med privilegiering av enskilda storföretag; äv.: prispolitik bedriven av företag som behärska viss marknad. Heckscher EoH 155 (1922). —
-RÄTTIGHET~002 l. ~200. jfr -rätt. NordT 1892, s. 670. Rättighet att i riket tillverka eller låta tillverka tobaksvaror tillkommer uteslutande staten (monopolrättighet). SFS 1914, s. 1355. —
(1, 3) -STÄLLNING. ställning ss. innehavare av monopol. EkonS 1: 64 (1891). SvD(A) 1930, nr 32, s. 7. —
-VINST. vinst som en företagare erhåller i egenskap av innehavare av monopol. Monopolvinster elimineras icke genom konkurrens. Sommarin EkonL 1: 142 (1915).
Avledn.: MONOPOLISERA, v., -ing. (-icera 1765. -isera 1761 osv.)
1) till 1.
a) göra (framställningen av l. handeln med en vara o. dyl. l. en yrkesgren o. d.) till föremål för ett monopol; skaffa sig monopol på (ngt). SvMerc. 1763, s. 707 (1761). Förandet af andras talan inför rätta, eller advokatyrket, (uppfattades i Tyskland) såsom ett af staten koncessioneradt och monopoliseradt yrke. NF 1: 171 (1875). Pärlfisket (vid Tahiti) .. är icke monopoliserat av staten. SvD(A) 1930, nr 6, s. 8. särsk. (†) i förb. monopolisera bort (ngt), lämna bort (ngt) till monopol. Gosselman Col. 1: 186 (1828).
b) förläna monopol åt (ngn l. ngt). Prisen å monopoliserade skorstensfejares och hudafdragares prestationer. EkonS 1: 63 (1891). 2UB 10: 391 (1907).
2) till 3.
a) skaffa sig ”monopol” på (ngt); förr äv. i uttr. monopolisera med ngt. Tilas PVetA 1765, s. 6. SvLittFT 1838, sp. 632. Religionsundervisningen skulle (vid 1800-talets början) vara monopoliserad i ”läroståndet”. SvH IX. 1: 40 (1908).
MONOPOLISK, adj. (†) till 1: monopolartad, monopol-. Monopoliska Burskaper .. äro Allmogen til last. Polhem Bet. 2: 17 (1721). Meurman (1847). —
MONOPOLISM, r. (i fackspr.) till 1: strävan efter monopol; förekomst av monopol. SvD(A) 1930, nr 317, s. 4. särsk. (†) övergående i bet.: monopol. Monopolism å polisannonserna (i Posttidningen). Hellberg Samtida 8: 126 (cit. fr. 1852). —
MONOPOLIST, m.||ig. (i fackspr.) till 1: innehavare av ett monopol. Lind (1749; under einzel-händler). Cassel TeorSocEkon. 291 (1934). —
MONOPOLISTISK, adj. (i fackspr.) till 1: monopolartad, monopol-. JournLTh. 1811, s. 1002. Den monopolistiska prisbildningen genom truster och karteller. NTid(A) 1938, nr 61, s. 5.