SAOL

publicerad: 2015  

narrativ

narr·­at·­iv [nar´‑ el. ‑i´v] adjektiv ~t ~a • berättande

Positiv
en narrativ + substantiv
ett narrativt + substantiv
den/det/de narrativa + substantiv
den narrative + maskulint substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

narrativ narrativet, plural narrativ el. narrativer, bestämd plural narrativen el. narrativerna

substantiv

nar´rativ

● berättelse ofta redo­visad i kronologisk ordning

ett kronologiskt narrativ; ett klassiskt narrativ om en hjältes resa och hem­komst

○ spec. äv. med inne­börd av verklighetsuppfattning och själv­bild

det anti­rasistiska narrativet

○ spec. äv. med kritisk inne­börd

mot­ståndarnas falska narrativ

belagt sedan 1983

narrativ narrativt narrativa

narr·at·iv

adjektiv

[nar´-] el. [-i´v]

● språk­vetenskap, litteratur­vetenskap berättande

en narrativ sats; en narrativ fram­ställning

belagt sedan 1819; bildn. till lat. narra´re 'berätta'

Till SO

SAOB

publicerad: 1946  

NARRATIV nar4a~ti1v l. 30~2 l. 104, adj.; adv. -T.

Etymologi

[jfr t. narrativ, eng. narrative, fr. narratif; av mlat. narrativus, till lat. narrare]

(i fackspr.) om språkligt uttryck (sats, mening, berättelse o. d.): given i berättande form; berättande. Wallmark Resa 64 (1819). Ofta börjar (hos Kellgren) en sats som narrativ, men kastar om till frågesats. Abenius KellgrProsa 108 (1931).

Till SAOB