SAOL

publicerad: 2015  

persistent

per·­sist·­ent [‑en´t] adjektiv; n. ~, ~a • ⟨med.⟩ kvar­stående, i­härdig

Positiv
en persistent + substantiv
ett persistent + substantiv
den/det/de persistenta + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

persistent neutrum persistent, bestämd form och plural persistenta

per·sist·ent

adjektiv

persisten´t

● svår att bli av med

persistenta miljö­gifter

○ äv. (om person) en­vis, ihärdig

belagt sedan 1815; till lat. persis´tere 'stå fast'

Till SO

SAOB

publicerad: 1952  

PERSISTENT -stän4t, adj.

Ordformer

(-stant 1847. -stent 1815 osv.)

Etymologi

[jfr t. o. eng. persistent, fr. persistant; till PERSISTERA]

(med prägel av fackspr.) livskraftig, (i)härdig, bestående, beständig; särsk. paleont. i uttr. persistent(a) typ(er), om sådana djur- o. växtformer som utan större förändring kvarlevat under ett flertal geologiska perioder. VetAH 1815, s. 122. Variabla typer (övergå) till persistenta: deras ombildningsförmåga aftar. 2NF 35: 342 (1923). —

Till SAOB