SAOL

publicerad: 2015  

abbreviatur

ab·­brevi·­at·­ur [‑u´r] substantiv ~en ~er • förkortad beteckning

Singular
en abbreviatur	obestämd form
en abbreviaturs	obestämd form genitiv
abbreviaturen	bestämd form
abbreviaturens	bestämd form genitiv
Plural
abbreviaturer	obestämd form
abbreviaturers	obestämd form genitiv
abbreviaturerna	bestämd form
abbreviaturernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

abbreviatur abbreviaturen abbreviaturer

ab·brevi·at·ur·en

substantiv

abbreviatu´r

● symbol som er­sätter flera skriv­tecken i hand­skrift, tidiga tryck el. not­skrift

belagt sedan 1729

Till SO

SAOB

publicerad: 1893  

ABBREVIATUR ab1revi1atɯ4r l. abre1vi- (abbreviatu´r Weste), r. (m. Weste, f. Rydqvist); best. -en; pl. -er.

Etymologi

[af t. abbreviatur, mlat. abbreviatura]

1) förkortad beteckning af bokstäfver l. ord. Biurman 97 (1729). En abbreviature eller afkortning i skrifvande. Möller (1745, under abrégé). Sjelfva runans namn (maþer) gjorde att den kunde användas såsom abbreviatur för ett helt ord. Geijer I. 8: 44 (1833). — bildl. Namnen äro likasom abbreviaturer af de dem motsvarande föreställningarna. Trana Psychol. 2: 51 (1847).

2) tonk. förkortad beteckning af tonfigurer. NF (1875).

Till SAOB