SAOL

publicerad: 2015  
abonnent
abonn·­ent [‑en´t] substantiv ~en ~er • till abonnera
Singular
en abonnentobestämd form
en abonnentsobestämd form genitiv
abonnentenbestämd form
abonnentensbestämd form genitiv
Plural
abonnenterobestämd form
abonnentersobestämd form genitiv
abonnenternabestämd form
abonnenternasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

  abonnent subst.
  abonnent (abonnera)

SAOB

publicerad: 1893  
ABONNENT ab1onän4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. abonnent, bildadt af fr. abonner]
person, som på förhand betingat sig l. betalat (en rättighet l. förmån l. plats osv.). Meurman (1846). Dalin (1850). — jfr TELEFON-, ÅRS-ABONNENT.
Ssgr: ABONNENT-LINJE103~20. telef. Lundin N. Sthm 452 (1890). —
-SAMLARE~200. —
-UPPTAGARE~0200.
Till SAOB