SAOL
publicerad: 2015
accept
1ac·cept
[aksep´t]
substantiv
~en ~er • i äldre tid: accepterad växel
| Singular | |
|---|---|
| en accept | obestämd form |
| en accepts | obestämd form genitiv |
| accepten | bestämd form |
| acceptens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| accepter | obestämd form |
| accepters | obestämd form genitiv |
| accepterna | bestämd form |
| accepternas | bestämd form genitiv |
2ac·cept
[aksep´t]
substantiv
~et el. ~en • accepterande
| Singular | |
|---|---|
| ett accept (en accept) | obestämd form |
| ett accepts (en accepts) | obestämd form genitiv |
| acceptet (accepten) | bestämd form |
| acceptets (acceptens) | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på acceptet i SAOB gav inga svar.