SAOL

publicerad: 2015  

aftonvard

afton|­vard substantiv ~en ~er • ⟨åld.⟩ kvälls­måltid

Singular
en aftonvard	obestämd form
en aftonvards	obestämd form genitiv
aftonvarden	bestämd form
aftonvardens	bestämd form genitiv
Plural
aftonvarder	obestämd form
aftonvarders	obestämd form genitiv
aftonvarderna	bestämd form
aftonvardernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

aftonvard afton­varden afton­varder

afton|­vard·en

substantiv

af`tonvard

● ålderdomligt mål­tid på kvällen

JFR kvällsvard

(under/vid) aftonvarden

(under) aftonvarden

(vid) aftonvarden

belagt sedan 1685

Till SO

SAOB

publicerad: 1898  

AFTONVARD af3ton~va2rd (a`ftonvard Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -er (Weste (1807), Almqvist (1842), SAOB (1870) osv.) o. -ar (Sahlstedt (1773), Dalin (1850), Müller o. Wigert Läseb. I. 1: 120 (1894) osv.).

Etymologi

[jfr nor. aftansverd; se för öfr. (KVÄLLS-, NATT-)VARD]

måltid, som intages på aftonen. Helsingius (1587). — särsk.

1) [jfr t. abendbrot] mellanmål, som (numera hufvudsakligen af allmoge, arbetsfolk o. barn) intages på aftonen mellan middagsmåltiden o. den egentliga aftonmåltiden. Merenda affton ward. Var. rer. 26 (1538). Afftonwaal. Terserus Gram. lat. App. B 8 a (1640). Aftonvard, Nunchion. Serenius (1741). Der sysslorna fordra mera än morgon- middag och qväls-vard, då (bör man) gifva .. (tjänstefolket) frukost och afton-vard. Dahlman Red-dej. 6 (1743, 1772). Visiten var honom icke välkommen; ty det gälde aftonvard, .. kanske äfven qvällsvard. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 286 (1831). Att bära aftonvard till det på åker och äng sysslande folket var en högtid för husets döttrar. Geijer I. 2: 316 (1846). jfr Almqvist (1842). — Anm. Ordet är i denna bet. föga br. i vissa delar af Sv., särsk. i södra o. västra, likaså i Finl. I stället användes i vissa trakter MERAFTON (MIDAFTON).

2) (föga br.) sista måltiden på dagen, kvällsvard. Vi åto aftonvard, och blefvo der öfver natten. Hiärne Resa 249 (1685). Aftonvarden var nyss fulländad i torpet. Runeberg 1: 3 (1832). Klockan (hade) blifvit nio. .. (Vi) åto en lätt aftonvard. Bremer Grann. 2: 204 (1837). jfr ex. från Serenius (1734) under AFTONVARDS-TID.

Ssgr: AFTONVARDS-BORD301~2. I berceaun utanför mitt fönster har jag dukat vårt lilla aftonvards-bord. Bremer Fam. H* 2: 261 (1831). Lundgren 1: 376 (1851, 1874). —

-DAGS~2, adv. Det är snart aftonvardsdags. Vid aftonvardsdags. Arbeta till aftonvardsdags. Backman Lifvet på land. 1: 292 (1870). Th. Sällberg (1895, i boktitel). —

-TID~2. Dinner, or supper-time, middags- eller afftonvards-tid. Serenius (1734, under time).

Till SAOB