SAOL
publicerad: 2015
aggressiv
ag·gress·iv
[‑i´v el. ag´‑]
adjektiv
~t ~a • angripande; utmanande
Positiv | |
---|---|
en aggressiv + substantiv | |
ett aggressivt + substantiv | |
den/det/de aggressiva + substantiv | |
den aggressive + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de aggressivare + substantiv | |
Superlativ | |
är aggressivast | |
den/det/de aggressivaste + substantiv |
SO
publicerad: 2021
aggressiv
aggressivt aggressiva
ag·gress·iv
adjektiv
●
öppet fientligt inställd och beredd att gå till anfall
aggressiv (mot någon)
aggressiva demonstranter; aggressiva kamphundar; han blir ofta aggressiv när han dricker sprit
○
äv. med positiv värdering (särskilt i sportsammanhang)
inriktad på attack spec. i spel med offensiv inriktning
hemmalaget spelade aggressivt och publiken trivdes (adverbial)
○
äv. om handling och dylikt
aggressiv propaganda; ett aggressivt uppträdande
aggressivt vatten
se
vatten
SAOB
publicerad: 1898
AGGRESSIV ag1resi4v l. -ä-, äfv. 302 l. 400, adj. -are; -T, adv.
Etymologi
[af t. aggressiv, fr. agressif, af stammen i lat. aggressus, p. pf. till aggredi, angripa]
angripande, anfallande, utmanande; som går anfallsvis till väga; som innebär ett angrepp. Mord, dråp, rån och andra aggressiva handlingar. Bolin 2: 376 (1871). NF (1875). De i ädel mening aggressiva andarne. Beckman Påfv. 37 (1880). En nyvald kammare (är) agressivare än en, som redan har några år bakom sig. PT 1896, nr 170, s. 3. — särsk. i uttr. gå aggressivt (dvs. anfallsvis) till väga. De Geer Minnen 1: 225 (1892).