SAOL

publicerad: 2015  

aggressiv

ag·­gress·­iv [‑i´v el. ag´‑] adjektiv ~t ~a • an­gripande; ut­manande

Positiv
en aggressiv + substantiv
ett aggressivt + substantiv
den/det/de aggressiva + substantiv
den aggressive + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de aggressivare + substantiv
Superlativ
är aggressivast
den/det/de aggressivaste + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

aggressiv aggressivt aggressiva

ag·gress·iv

adjektiv

[-i´v] el. [ag´-]

● öppet fientligt in­ställd och beredd att gå till an­fall

JFR bitsk 1, påstridig

aggressiv (mot någon)

aggressiva demonstranter; aggressiva kamp­hundar; han blir ofta aggressiv när han dricker sprit

○ äv. med positiv värdering (sär­skilt i sport­sammanhang) in­riktad på attack spec. i spel med offensiv in­riktning

hemma­laget spelade aggressivt och publiken trivdes (adverbial)

○ äv. om handling och dylikt

aggressiv propaganda; ett aggressivt upp­trädande

aggressivt vatten se vatten

belagt sedan 1871; av franska agressif med samma betydelse; till lat. aggress´us, till agg´redi 'an­gripa'; besläktat med grad 1, grassera

Till SO

SAOB

publicerad: 1898  

AGGRESSIV ag1resi4v l. -ä-, äfv. 302 l. 400, adj. -are; -T, adv.

Etymologi

[af t. aggressiv, fr. agressif, af stammen i lat. aggressus, p. pf. till aggredi, angripa]

angripande, anfallande, utmanande; som går anfallsvis till väga; som innebär ett angrepp. Mord, dråp, rån och andra aggressiva handlingar. Bolin 2: 376 (1871). NF (1875). De i ädel mening aggressiva andarne. Beckman Påfv. 37 (1880). En nyvald kammare (är) agressivare än en, som redan har några år bakom sig. PT 1896, nr 170, s. 3. — särsk. i uttr. gå aggressivt (dvs. anfallsvis) till väga. De Geer Minnen 1: 225 (1892).

Till SAOB