SAOL

publicerad: 2015  

agronom

agro·­nom [‑nå´m] substantiv ~en ~er • person med examen från lantbruksvetenskaplig hög­skola

Singular
en agronom	obestämd form
en agronoms	obestämd form genitiv
agronomen	bestämd form
agronomens	bestämd form genitiv
Plural
agronomer	obestämd form
agronomers	obestämd form genitiv
agronomerna	bestämd form
agronomernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

agronom agronomen agronomer

agro·nom·en

substantiv

[-å´m]

● (titel för) person med examen från lantbruks­universitet eller dylikt

SE agronomi

belagt sedan 1840; av grek. agronom´os 'jord­brukare', till agros´ 'åker' och nem´ein 'bruka; bebo'; besläktat med åker; jfr ur­sprung till hortonom, nomad

Till SO

SAOB

publicerad: 1898  

AGRONOM ag1rånå4m l. -on-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.

Etymologi

[jfr d. o. t. agronom, fr. agronome, af gr. ἀγρός, åker, o. -νομος, den, som fördelar, ordnar, sysslar med]

person, kunnig i landtbrukets teori. Pfeiffer (1837). NF (1875). — särsk.

a) ss. officiell titel på dylik person, anställd för att tillhandagå landtbrukarna med råd o. upplysningar; jfr LANDTBRUKSINGENIÖR. Statsutsk. utlåt. 1840, nr 61, s. 13. Statens Agronomer. Arrhenius Jordbr. 3: 352 (1862). Engelsmannen George Stephens .. var den förste agronom, som anställdes i svenska statens tjenst (1835). Fredholm i NF 9: 690 (1885). Biträdande agronom. Finl. statscal. 1897, s. 437. — jfr LÄNS-, STATS-AGRONOM.

b) ss. titel, hvilken plägar gifvas åt person, som genomgått landtbruksinstitut. jfr Juhlin-Dannfelt (1886).

Till SAOB