SAOL

publicerad: 2015  
alludera
al·­lud·­era verb ~de ~t an­spela, hän­syfta; ​jfr allusion
Finita former
alluderarpresens aktiv
alluderaspresens passiv
alluderadepreteritum aktiv
alluderadespreteritum passiv
alluderaimperativ aktiv
Infinita former
att alluderainfinitiv aktiv
att alluderasinfinitiv passiv
har/hade alluderatsupinum aktiv
har/hade alluderatssupinum passiv
Presens particip
alluderande

SO

publicerad: 2021  
alludera alluderade alluderat
verb
allude´ra
med­vetet väcka före­ställning om något (annat), lik­som i förbi­gående
alludera på/till någon/något/sats
alludera på någon
alludera på något
alludera på sats
alludera till någon
alludera till något
alludera till sats
han alluderade på Hamlet med yttrandet "att vara eller bli en vara, det är frågan"
belagt sedan 1716; av lat. allu´dere 'leka med; skämta med'; jfr ur­sprung till illudera, illusion, preludium
alluderaalludering

SAOB