SAOL
publicerad: 2015
alludera
al·lud·era
verb
~de ~t • anspela, hänsyfta; jfr allusion
Finita former | |
---|---|
alluderar | presens aktiv |
alluderas | presens passiv |
alluderade | preteritum aktiv |
alluderades | preteritum passiv |
alludera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att alludera | infinitiv aktiv |
att alluderas | infinitiv passiv |
har/hade alluderat | supinum aktiv |
har/hade alluderats | supinum passiv |
Presens particip | |
alluderande |
SO
publicerad: 2021
alludera
alluderade alluderat
verb
●
medvetet väcka föreställning om något (annat), liksom i förbigående
alludera på/till någon/något/sats
alludera på någon
alludera på något
alludera på sats
alludera till någon
alludera till något
alludera till sats
han alluderade på Hamlet med yttrandet "att vara eller bli en vara, det är frågan"
alluderaalludering