SAOL

publicerad: 2015  
anabaptism
ana·­bapt·­ism [‑is´m] substantiv ~en anabaptist
Singular
en anabaptismobestämd form
en anabaptismsobestämd form genitiv
anabaptismenbestämd form
anabaptismensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
anabaptism anabaptismen
ana·bapt·ism·en
substantiv
anabaptis´m
● en rörelse under reformationstiden som förkastade dop av späd­barn
belagt sedan 1847; till grek. anabaptiz´ein 'döpa på nytt'
Till SO

SAOB

publicerad: 1898  
ANABAPTISM an1abaptis4m l. 0104, r.; best. -en.
Etymologi
[af fr. anabaptisme, nylat. o. t. anabaptismus, af gr. ἀναβαπτισμός, af ἀνά, åter, o. βαπτίζειν, döpa; jfr ANABAPTIST, BAPTISM]
(mindre br.) anabaptisternas lära l. sekt; stundom oeg. = BAPTISM. En .. högt uppsatt man inom anabaptismen. Wingård Minnen 5: 44 (1847). Bolin 1: 146 (1868).
Till SAOB