SAOL

publicerad: 2015  
antependium
ante·­pendi·­um [‑pen´di‑] substantiv antependiet antependier för­hänge på altar­bords fram­sida, altar­kläde
Singular
ett antependiumobestämd form
ett antependiumsobestämd form genitiv
antependietbestämd form
antependietsbestämd form genitiv
Plural
antependierobestämd form
antependiersobestämd form genitiv
antependiernabestämd form
antependiernasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
antependium antependiet antependier
ante·pendi·et
substantiv
antepen´dium
textil beklädnad för ett altares fram­sida och gavlar
antependiet följer den kyrkliga färg­liturgin
belagt sedan 1703; till ante- och lat. pende´re 'hänga'

SAOB

publicerad: 1900  
ANTEPENDIUM an1tepän4dium, äfv. 10302, n.; best. -iet; pl. -ier.
Ordformer
(anti- Dijkman (1703), G. Dalin (1871; jämte ante-))
Etymologi
[af mlat. antependium, af ante (se ANTE- 1) o. pendere, hänga (se PENDEL)]
liturg. (vanl. utsiradt) förhänge af tyg som hänges framför altarfoten, altarkläde. Dijkman Ant. 177 (1703). Man (var under Sveriges medeltid) angelägen att skyla den oftast mycket simpla altarfoten, i synnerhet på framsidan. Dertill använde man ett s. k. antependium eller ett förhänge af tyg, som smyckades af sömmade eller broderade bilder. Hildebrand Kyrkl. k. 101 (1875). Ett af Göteborgs gamla Paramentverkstad konstnärligt utfördt antependium. PT 1892, nr 213, s. 3. Hildebrand Sv. medelt. 3: 262, 265 (1900).