SAOL

publicerad: 2015  
apportera
ap·­port·­era verb ~de ~t om hund: hämta och bära framöver­lämna egendom som veder­lag för tecknade aktier
Finita former
apporterarpresens aktiv
apporteraspresens passiv
apporteradepreteritum aktiv
apporteradespreteritum passiv
apporteraimperativ aktiv
Infinita former
att apporterainfinitiv aktiv
att apporterasinfinitiv passiv
har/hade apporteratsupinum aktiv
har/hade apporteratssupinum passiv
Presens particip
apporterande
Perfekt particip
en apporterad + substantiv
ett apporterat + substantiv
den/det/de apporterade + substantiv

SO

publicerad: 2021  
apportera apporterade apporterat
verb
apporte´ra
(på kommando) hämta och bära fram före­mål el. skjutet vilt i munnen; om hund
apportera (något)
stötande och apporterande hundar
belagt sedan 1807; via franska av lat. apporta´re 'hämta', till ad´ 'till' och porta´re 'bära'
apporteraapporterande, apportering, 2apport

SAOB

publicerad: 1901  
APPORTERA ap1orte4ra, äfv. -e3ra2 (apporte´ra Weste 1: 1952), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (Löwenhielm Manning o. Lovett 71 (1889, 1895)), APPORTÖR (Hemberg Oban. st. 241 (1896)) 4r l. 4r.
Etymologi
[jfr d. apportere, t. apportieren, af fr. apporter, medföra, tillföra, frambära, af lat. apportare, af ad, till, o. portare, bära, föra (se PORTERA); jfr äfv. fr. rapporter, apportera (jfr RAPPORTERA)]
i sht jäg. om hund: (på tillsägelse af husbonden) hämta o. (till honom) frambära (ett kastadt föremål, ett skjutet villebråd osv.); ofta i abs. anv. Weste 1: 1952 (1807). Skjuter man .. träff, låter man hunden apportera. Greiff 112 (1828). Att lära .. (hunden) apportera .. tillgår på det sätt att man kastar åt honom en boll, svamp eller annat mjukt, som han till följe af sin naturel upphämtar; man ropar dervid apporte! Svederus Jagt 214 (1832). Hamilton Hundraser 120 (1900). — med obj. Svederus Jagt 219 (1832). Den flinkaste fågelhund, som någonsin apporterat snäppor från Besarabiens sumpmarker. Topelius Vint. II. 2: 141 (1882). Med mycket besvär apporterade .. (hunden) de båda .. gässen. Hemberg Oban. st. 140 (1896).
Ssgr: A: APPORTER-BOCK103~2. [jfr t. apportierbock] jfr DRESSER-BOCK. I och för apporterandet plägar man vid undervisningen (af hönshunden) använda den s. k. apporterbocken, till formen liknande en sågbock i miniatyr, hvilken vanligen omlindas med halm, läder eller tyg. Hahr Jagt. 47 (1866). Weman Fogelhundens behandl. 11 (1874).
-ÖFNING~20. Hahr Jagt. 1: 84 (1881).
B: APPORTERINGS-FÖREMÅL1030~102 l. ~200. Weman Fogelhundens behandl. 22 (1874).