SAOL
publicerad: 2015
apportera
ap·port·era
verb
~de ~t 1 om hund: hämta och bära fram2 överlämna egendom som vederlag för tecknade aktier
Finita former | |
---|---|
apporterar | presens aktiv |
apporteras | presens passiv |
apporterade | preteritum aktiv |
apporterades | preteritum passiv |
apportera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att apportera | infinitiv aktiv |
att apporteras | infinitiv passiv |
har/hade apporterat | supinum aktiv |
har/hade apporterats | supinum passiv |
Presens particip | |
apporterande | |
Perfekt particip | |
en apporterad + substantiv | |
ett apporterat + substantiv | |
den/det/de apporterade + substantiv |
SO
publicerad: 2021
apportera
apporterade apporterat
verb
●
(på kommando) hämta och bära fram föremål el. skjutet vilt i munnen; om hund
apportera (något)
stötande och apporterande hundar
belagt sedan 1807;
via franska av lat. apporta´re 'hämta', till ad´ 'till' och porta´re 'bära'
SAOB
publicerad: 1901
APPORTERA ap1orte4ra, äfv. -e3ra2 (apporte´ra Weste 1: 1952), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (Löwenhielm Manning o. Lovett 71 (1889, 1895)), APPORTÖR (Hemberg Oban. st. 241 (1896)) -ö4r l. -œ4r.
Etymologi
[jfr d. apportere, t. apportieren, af fr. apporter, medföra, tillföra, frambära, af lat. apportare, af ad, till, o. portare, bära, föra (se PORTERA); jfr äfv. fr. rapporter, apportera (jfr RAPPORTERA)]
i sht jäg. om hund: (på tillsägelse af husbonden) hämta o. (till honom) frambära (ett kastadt föremål, ett skjutet villebråd osv.); ofta i abs. anv. Weste 1: 1952 (1807). Skjuter man .. träff, låter man hunden apportera. Greiff 112 (1828). Att lära .. (hunden) apportera .. tillgår på det sätt att man kastar åt honom en boll, svamp eller annat mjukt, som han till följe af sin naturel upphämtar; man ropar dervid apporte! Svederus Jagt 214 (1832). Hamilton Hundraser 120 (1900). — med obj. Svederus Jagt 219 (1832). Den flinkaste fågelhund, som någonsin apporterat snäppor från Besarabiens sumpmarker. Topelius Vint. II. 2: 141 (1882). Med mycket besvär apporterade .. (hunden) de båda .. gässen. Hemberg Oban. st. 140 (1896).
Ssgr: A: APPORTER-BOCK103~2. [jfr t. apportierbock] jfr DRESSER-BOCK. I och för apporterandet plägar man vid undervisningen (af hönshunden) använda den s. k. apporterbocken, till formen liknande en sågbock i miniatyr, hvilken vanligen omlindas med halm, läder eller tyg. Hahr Jagt. 47 (1866). Weman Fogelhundens behandl. 11 (1874). —