SAOL

publicerad: 2015  

apportera

ap·­port·­era verb ~de ~t 1 om hund: hämta och bära fram2 över­lämna egendom som veder­lag för tecknade aktier

Finita former
apporterar	presens aktiv
apporteras	presens passiv
apporterade	preteritum aktiv
apporterades	preteritum passiv
apportera	imperativ aktiv
Infinita former
att apportera	infinitiv aktiv
att apporteras	infinitiv passiv
har/hade apporterat	supinum aktiv
har/hade apporterats	supinum passiv
Presens particip
apporterande
Perfekt particip
en apporterad + substantiv
ett apporterat + substantiv
den/det/de apporterade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

apportera apporterade apporterat

verb

apporte´ra

● (på kommando) hämta och bära fram före­mål el. skjutet vilt i munnen; om hund

apportera (något)

stötande och apporterande hundar

belagt sedan 1807; via franska av lat. apporta´re 'hämta', till ad´ 'till' och porta´re 'bära'

apporteraapporterande, apportering, 2apport

Till SO

SAOB

publicerad: 1901  

APPORTERA ap1orte4ra, äfv. -e3ra2 (apporte´ra Weste 1: 1952), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (Löwenhielm Manning o. Lovett 71 (1889, 1895)), APPORTÖR (Hemberg Oban. st. 241 (1896)) -ö4r l. -œ4r.

Etymologi

[jfr d. apportere, t. apportieren, af fr. apporter, medföra, tillföra, frambära, af lat. apportare, af ad, till, o. portare, bära, föra (se PORTERA); jfr äfv. fr. rapporter, apportera (jfr RAPPORTERA)]

i sht jäg. om hund: (på tillsägelse af husbonden) hämta o. (till honom) frambära (ett kastadt föremål, ett skjutet villebråd osv.); ofta i abs. anv. Weste 1: 1952 (1807). Skjuter man .. träff, låter man hunden apportera. Greiff 112 (1828). Att lära .. (hunden) apportera .. tillgår på det sätt att man kastar åt honom en boll, svamp eller annat mjukt, som han till följe af sin naturel upphämtar; man ropar dervid apporte! Svederus Jagt 214 (1832). Hamilton Hundraser 120 (1900). — med obj. Svederus Jagt 219 (1832). Den flinkaste fågelhund, som någonsin apporterat snäppor från Besarabiens sumpmarker. Topelius Vint. II. 2: 141 (1882). Med mycket besvär apporterade .. (hunden) de båda .. gässen. Hemberg Oban. st. 140 (1896).

Ssgr: A: APPORTER-BOCK103~2. [jfr t. apportierbock] jfr DRESSER-BOCK. I och för apporterandet plägar man vid undervisningen (af hönshunden) använda den s. k. apporterbocken, till formen liknande en sågbock i miniatyr, hvilken vanligen omlindas med halm, läder eller tyg. Hahr Jagt. 47 (1866). Weman Fogelhundens behandl. 11 (1874). —

-ÖFNING~20. Hahr Jagt. 1: 84 (1881).

B: APPORTERINGS-FÖREMÅL1030~102 l. ~200. Weman Fogelhundens behandl. 22 (1874).

Till SAOB