SAOL

publicerad: 2015  

argumentera

argu·­ment·­era verb ~de ~t • an­ge skäl för el. emot; ​jfr argumentation

Finita former
argumenterar	presens aktiv
argumenteras	presens passiv
argumenterade	preteritum aktiv
argumenterades	preteritum passiv
argumentera	imperativ aktiv
Infinita former
att argumentera	infinitiv aktiv
att argumenteras	infinitiv passiv
har/hade argumenterat	supinum aktiv
har/hade argumenterats	supinum passiv
Presens particip
argumenterande
Perfekt particip
en argumenterad + substantiv
ett argumenterat + substantiv
den/det/de argumenterade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

argumentera argumenterade argumenterat

verb

argumente´ra

● fram­föra argument för el. mot viss stånd­punkt i viss fråga

någon argumenterar (för/mot någon/något/att+verb/sats)

någon argumenterar (för någon)

någon argumenterar (för något)

någon argumenterar (för sats)

någon argumenterar (för att+verb)

någon argumenterar (mot någon)

någon argumenterar (mot något)

någon argumenterar (mot sats)

någon argumenterar (mot att+verb)

någon argumenterar (med någon)

argumentera mot ett förslag; hon argumenterade väl­taligt för sin åsikt

○ ibland försvagat diskutera

pojkarna stod och argumenterade om något

belagt sedan 1645

argumenteraargumenterande, argumentering, argumentation

Till SO

SAOB