SAOL

publicerad: 2015  

asymmetri

a·­sym·­metri [‑metri´] substantiv ~n ~er • bristande symmetri

Singular
en asymmetri	obestämd form
en asymmetris	obestämd form genitiv
asymmetrin	bestämd form
asymmetrins	bestämd form genitiv
Plural
asymmetrier	obestämd form
asymmetriers	obestämd form genitiv
asymmetrierna	bestämd form
asymmetriernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

asymmetri asymmetrin asymmetrier

a·sym·metri·er

substantiv

asymmetri´

● brist på symmetri hos före­mål

den karakteristiska asymmetrin i boxarens an­sikte

○ äv. bildligt

maktasymmetri

asymmetrin mellan centrum och periferi i världsekonomin

belagt sedan 1868; till grek. a- 'ej' och symmetri

Till SO

SAOB

publicerad: 1903  

ASYMMETRI as1ymetri4 l. 01—, r. (f. G. Dalin (1871)); best. -en, äfv. -n; pl. (föga br.) -er.

Etymologi

[jfr t. asymmetrie, eng. asymmetry, fr. asymétrie; af gr. ἀσυμμετρία, sbst. till ἀσύμμετρος (se följ.); jfr SYMMETRI]

i sht naturv. saknad af symmetri, disproportion, olikformighet. Asymmetri hos ögat. E. Salén i Ups. läkaref. förh. 3: 459 (1868). Den klassiska forntidens mästervärk (inom bildhuggarkonsten utvisa) .. en viss asymmetri af hufvudskålen; ja till och med .. den Miloniska Venus .. eger asymmetrier i hufvudets bildning. GHT 1897, nr 13, s. 2. En konstnärinnas salong, .. ordnad efter denna nonchalanta, djärfva asymmetri, som .. kväller fram ur kvinnans egensinniga nyck. E. Hemberg i Svea 1897, s. 121. Molekylernas olikartade byggnad (asymmetri). 2 Uppf. b. 4: 579 (1899). PT 1902, nr 289 A, s. 3.

Till SAOB