SAOL

publicerad: 2015  

avgå

av|­gå verb ‑gick, ‑gått, ‑gången ‑gånget ‑gångna, pres. ‑går 1 tåget av­går kl. 92 av­gå från en tjänst3 bort­gå, försvinna: ​från vin­sten av­går 30 procent i skatt

Finita former
avgår	presens aktiv
avgås	presens passiv
avgick	preteritum aktiv
avgicks	preteritum passiv
avgå	imperativ aktiv
Infinita former
att avgå	infinitiv aktiv
att avgås	infinitiv passiv
har/hade avgått	supinum aktiv
har/hade avgåtts	supinum passiv
Presens particip
avgående
Perfekt particip
en avgången + substantiv
ett avgånget + substantiv
den/det/de avgångna + substantiv
den avgångne + maskulint substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

avgå avgick avgått avgången avgångna, presens avgår

verb

a`vgå

1 (plan­enligt) lämna sin utgångs­punkt för färd till annan ort; särsk. om kollektiva transport­medel

MOTSATS ankomma 1

något avgår (från något) (tid)

båten av­går 9.30; tåget av­går från spår 11

belagt sedan 1740; till 2av 1 och gå 1

2 lämna sin tjänst eller sitt upp­drag

JFR abdikera

avgångsvederlag; pensionsavgång

någon avgår (från något)

han av­gick med pension; den av­gående chefen

○ spec. i politiska samman­hang

NN av­gick som parti­ledare; efter mutskandalen tvingades regeringen av­gå

av­gå med döden se död

av­gå med segern se seger

belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska afganga

3 skiljas undan från viss helhet; ofta om gas el. vätska

JFR avdunsta, försvinna

någon avgår (från något)

vid upphettning av vatten av­går ånga

○ äv. bildligt, sär­skilt med tanke på minskning

från vin­sten vid aktie­försäljning av­går 30 procent i skatt

belagt sedan 1764

avgåavgående, avgång

Till SO

SAOB