SAOL

publicerad: 2015  

avklädning

av|­kläd·­ning substantiv ~en ~ar kläda

Singular
en avklädning	obestämd form
en avklädnings	obestämd form genitiv
avklädningen	bestämd form
avklädningens	bestämd form genitiv
Plural
avklädningar	obestämd form
avklädningars	obestämd form genitiv
avklädningarna	bestämd form
avklädningarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

avklädning av­klädningen av­klädningar

av|­kläd·ning·en

substantiv

a`vklädning

● avtagning av kläder särsk. i sceniska samman­hang men äv. all­männare

avklädningsrum; avklädningsscen

avklädning (av någon/något)

avklädning (av någon)

avklädning (av något)

på- och av­klädning av patienter

○ ofta bildligt, sär­skilt i sport­sammanhang utklassning

en grym av­klädning av det svenska laget

belagt sedan 1876

Till SO

SAOB

publicerad: 1898  

AFKLÄDNING a3v~klä2dniŋ (a`fklädning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. (föga br.) -ar.

vbalsbst. af föreg.; särsk. motsv. AFKLÄDA 1, i sht i refl. anv. Hjälpa ngn med l. vid afklädningen. jfr: Vid af- och påklädningen. Ped. blad 1876, s. 139. — konkret: (enst., †) naturv. ngt beklädande, som kan tagas af l. afskalas; omhölje. Den vätska vi se utflyta af en Nerv, .. då vi söndre dess afklädningar. R. Martin Præs. i VetA 1763, s. 31. Dens. Därs. s. 28. — jfr OMKLÄDNING.

Ssg: AFKLÄDNINGS-RUM310~2. Lindfors (1815). Badrum med afklädningsrum. Lundin N. Sthm 597 (1890). Gymnastiksalen med tillhörande afklädnings- och förvaringsrum. S. v. Friesen Inbjudn. 1891, s. 14. jfr: Af- och påklädningsrum. Cavallin Skollex. (1885, under spoliarium).

Till SAOB