SAOL

publicerad: 2015  

avsmalna

av|­smalna verb ~de ~t • vägen av­smalnade el. smalnade av

Finita former
avsmalnar	presens aktiv
avsmalnade	preteritum aktiv
avsmalna	imperativ aktiv
Infinita former
att avsmalna	infinitiv aktiv
har/hade avsmalnat	supinum aktiv
Presens particip
avsmalnande
Perfekt particip
en avsmalnad + substantiv
ett avsmalnat + substantiv
den/det/de avsmalnade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

avsmalna avsmalnade avsmalnat

verb

a`vsmalna

● ofta lös förbindelse, se smalna bli smalare

något avsmalnar

en av­smalnande väg

belagt sedan 1799

avsmalnaavsmalnande, avsmalning

Till SO

SAOB

publicerad: 1898  

AFSMALNA a3v~sma2lna, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.

Etymologi

[jfr d. afsmalnende, p. pr.]

(småningom) blifva smal(are). Kragh Höst Sv. Haandordb. (1799). Sturtzenbecher (1805). Kolmodin Liv. 3: 220 (1832; om nedre delen af en sköld). Mellanstycket (på dopfunten) afsmalnar uppåt. Brunius Gotl. k. 2: 135 (1865). De tre faktorer, som vanligen bestämma ett växande träds kubikinnehåll, nämligen brösthöjdsdiameter, höjd och afsmalning. Cnattingius (1873, 1894). (Tschuktscherna hafva) upptill afsmalnande panna. Nordenskiöld 2: 91 (1881). (Sjön) Roxen .. afsmalnar mot ö(ster) till en långsträckt vik. A. Granlund i NF 13: 1539 (1889). jfr: Han (l. hans ansikte) har afsmalnat under sjukdomen. — (mindre br.) p. pf. ss. adj. Rätyxor, som upptill hafva bredsidorna mycket afsmalnade. Nilsson Ur. 1: 35 (1838, 1866). Styffe Un. 217 (1880). — jfr SMALNA AF.

Till SAOB