SAOL

publicerad: 2015  

avstänga

av|­stänga verb ‑stängde ‑stängt • inte låta del­ta i tävlingar: ​av­stänga el. vanl. stänga av ngn

Finita former
avstänger	presens aktiv
avstängs (avstänges)	presens passiv
avstängde	preteritum aktiv
avstängdes	preteritum passiv
avstäng	imperativ aktiv
Infinita former
att avstänga	infinitiv aktiv
att avstängas	infinitiv passiv
har/hade avstängt	supinum aktiv
har/hade avstängts	supinum passiv
Presens particip
avstängande
Perfekt particip
en avstängd + substantiv
ett avstängt + substantiv
den/det/de avstängda + substantiv
den avstängde + maskulint substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

avstänga avstängde avstängt, presens avstänger

verb

a`vstänga

1 vanligen lös förbindelse, se stänga av vid­ta åt­gärder för att förhindra till­träde till om­råde eller dylikt

JFR blockera 1, spärra 1

någon avstänger något (för någon/något)

någon avstänger något (för någon)

någon avstänger något (för något)

badplatsen är av­stängd tills vidare; bron är av­stängd för tyngre trafik

belagt sedan 1649

2 vanligen lös förbindelse, se stänga av bryta till­flödet av något som normalt till­förs fort­löpande

någon avstänger något

strömmen kommer snart att av­stängas; varm­vattnet har varit av­stängt en vecka

○ äv. med av­seende på källan bryta ut­flödet eller ut­sändningen från

tv-sändaren är av­stängd för reparation

belagt sedan 1846

3 ofta lös förbindelse, se stänga av förbjuda (någon) att ut­öva viss verksamhet särsk. idrotts- el. yrkesverksamhet, på grund av (på­stådd) förseelse

någon avstänger någon (från något/att+verb)

någon avstänger någon (från något)

någon avstänger någon (från att+verb)

han blev av­stängd en månad för olämpligt upp­trädande; han blev av­stängd från kursen på grund av fusk

belagt sedan 1650

avstängaavstängande, avstängning

Till SO

SAOB

publicerad: 1898  

AFSTÄNGA a3v~stäŋ2a (a`fstänga Weste), v. -er, -de, -t, -d (se för öfr. STÄNGA). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.).

Etymologi

[jfr d. afstænge]

— jfr STÄNGA AF.

1) i eg. bet.: gm stängsel o. d. afskilja l. spärra l. afdela l. utestänga.

a) gm stängsel o. d. afskilja (område från annat område); (gm stängsel) afspärra l. innesluta l. inhägna. Afstänga en del af ett rum. Hwadh afstengd är, disseptum. Wollimhaus Syll. (1649). Spegel Gl. 588 (1712). De som bo närmare under Fiällen hafva inga afstängda marker eller vissa Byar. Mörk Ad. 1: 128 (1742). En klostergård, som är afstängd från gatan med höga jerngrindar. Ling Riksd. 1527 133 (1817). Invaliderna bo .. i stora salar, der hvar och en har ett litet rum afstängdt för sin säng och sina saker. Geijer I. 3: 31 (1834). — i bild. På språkets vida område afstänga de (dvs. den akademiska vältaligheten o. salongspoesien) en trädgård (för praktväxter). Rydberg Varia 1: 334 (1877, 1894). — särsk.

α) (föga br.) refl. i intr. bet. Afgärda by .. ähr Nyby, som .. afgärdar, det är, afstenger sigh ifrå gambla Odhilbyn. Stiernhielm Fateb. (1643).

β) med stängslet l. det stängande ss. subj. En förgård eller omhägnad .. (har) afstängt densamma (dvs. helgedomen) från den omkringliggande marken. Strinnholm Hist. 1: 517 (1834). Två långa höjdkedjor .. afstänga insjödalarna (i Finland) från kustdalarna. Topelius Vårt land 24 (1875, 1890). (Gletscherns) högra sida afstänger tre tvärdalar. Sv. Hedin i GHT 1895, nr 245, s. 2.

γ) närmande sig b: gm stängande afspärra l. tillspärra; stänga, låsa. Rummet har någon tid varit (l. stått) afstängdt. Spegel Gl. 588 (1712). (Postens) befordran (å järnväg) i afstängdt fack. Geijer Postförf. 238 (1888, 1890).

b) (gm stängsel o. d.) spärra vägen för (ngn l. ngt) l. hindra (ngt l. ngn) att fungera l. verka; från beröring l. gemenskap afskilja (ngn l. ngt); utestänga (ngn l. ngt från ngt). Lambens afstängande ifrån mödrarne. Alströmer 31 (1727). Qvinnorna (voro) vid den vanliga gudstjensten .. afstängda uti ett särskildt galleri. Agardh Teol. skr. 1: 68 (1855). Grinden var alltid läst, för tiggares afstängande från gården. C. J. L. Almqvist enl. Kindblad (1867). Björkman (1889). — särsk. fys. o. tekn. C. G. Nyblæus 329 (1846). Derefter påfylles mera qvicksilfver (i Mariotteska röret), så att den afstängda luften ytterligare sammantryckes. Fock Fys. 148 (1859). Afstänga .. ånga. Tekn. tidskr. 1878, s. 94. Såsnart vattnet (i slangen) är afstängdt. Ahlström Eldsläckn. 421 (1879). Nästan fullständigt mörker rådde (på gatorna), enär stadens gasverk måst afstängas. SD (L) 1895, nr 341, s. 10.

c) (gm stängsel o. d.) spärra (en väg o. d.); stänga, afspärra. Gatan är afstängd för trafik. De afstängda ledningsbanorna (i hjärnan). Rydberg Varia 1: 154 (1893).

d) (mindre br.) gm stängsel afdela l. uppdela (ett område). Linné Sk. 347 (1751). Betesmarken skall afstängas i flera hagar. Lundequist 163 (1840; 2 uppl. 1855: afdelas i flera skiften). Afstänga ett stort rum i flere små. SAOB (1870).

2) mer l. mindre bildl.

a) utestänga, utesluta, afskilja, afspärra, afskära. Afstänga ngn från gemenskap med andra. KOF II. 1: 43 (1650). Hiärne Surbr. 160 (1680). Fåfäng Frögd / Affstänger Siäl och Sinne från Gud och Himmels Högd. Lindschöld Vitt. 153 (1684). Afstänga någon ifrån Herrans Nattvard. Kyrkol. 11: 6 (1686). Från all verklighet och all kännedom af det verkliga stå vi (enl. den kritiska filosofien) .. helt och hållet afstängde. Leopold 6: 137 (1806). Afstänga (läraren) .. från tjensten på kortare eller längre tid. SFS 1841, nr 14, s. 19. De, som af .. (spetälskan) blefvo angripna, skiljdes och afstängdes .. ifrån allt umgänge med andra. Franzén Pred. 4: 237 (1844); jfr 1. Det Tyska riket .. (är) ständigt betänkt på att afstänga sitt eget område mot grannarnes tillförsel. Forssell Stud. 2: 434 (1888). Afstängas från tjenstgöring. Geijer Postförf. 20 (1890). Schéele Själsl. 209 (1895). — särsk.

α) i p. pf. ss. adj.: isolerad, afskild. En liten afstängd by i bergen. Sv. Hedin Beskickn. 318 (1891). Egyptens afstängda läge. Piehl Nil. 152 (1895).

β) refl. Han har afstängt sig från den yttre världen, från allt umgänge. NF 16: 1399 (1892).

b) (mindre br.) spärra, hämma, afskära. Afstänga tillförseln, återtåget, vägen för ngn. Afstänga framfarten för en Armèe. Hasselquist 168 (1751). — (föga br.) Det beslutet har för mig afstängt alt hopp. Sahlstedt (1773). — (†) med indirekt obj. Kong Carl den ottonde sökte at afstänga honom vägen til den andeliga stolen. Celsius G. I:s hist. 12 (1746, 1792).

Till SAOB