SAOL

publicerad: 2015  

avvägning

av|­väg·­ning substantiv ~en ~ar 1 till avväga 12 till avväga 23 till avväga 3

Singular
en avvägning	obestämd form
en avvägnings	obestämd form genitiv
avvägningen	bestämd form
avvägningens	bestämd form genitiv
Plural
avvägningar	obestämd form
avvägningars	obestämd form genitiv
avvägningarna	bestämd form
avvägningarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

avvägning av­vägningen av­vägningar

av|­väg·ning·en

substantiv

a`vvägning

1 nog­grann avpassning

SE avväga 1

avvägningsfråga; intresseavvägning

avvägning (av något) avvägning (mellan några)

en svår av­vägning; en rimlig av­vägning mellan olika intressen; en god av­vägning mellan teori och praktik

belagt sedan 1919

2 bestämning av höjdskillnaden mellan två punkter i terrängen med hjälp av horisontella syftlinjer

avvägning (av något)

belagt sedan 1757

Till SO

SAOB

publicerad: 1898  

AFVÄGNING a3v~vä2gniŋ (a`fvägning Weste), r. l. f. (m. Sahlstedt); best. -en; pl. -ar.

vbalsbst. af AFVÄGA. — särsk.

1) motsv. AFVÄGA 2. — konkretare:

a) (gm vägning beräknade) höjdförhållanden; höjd, nivå. Visse lineer (böra) på Åkren utstakas för delningen, enligt markens läge och thes afvägning. Landtm. förordn. 197 (1757). Om strata i de särskildte bergshögderne hafva samma afvägning, kan ej utan mätning .. sägas. Hermelin i VetAH 28: 22 (1767). T. Dahlblom i Jernk. ann. 1891, s. 76.

b) (numera föga br.) i uttr. allmän afvägning, utgångspunkt för afvägning. Rinman 1: 16 (1788).

Jfr BAROMETER-, DETALJ-, GENERAL-, KONTROLL-, LINJE-, OM-, PRECISIONS-, PROFIL-, STRÄCK-, YT-AFVÄGNING m. fl.

2) motsv. AFVÄGA 3 a β. — konkretare: tyngdförhållandet mellan de särskilda delarna (af ngt); tyngdfördelning. Formen och afvägningen (för densimetern) äro desamma som för volymetern. Fock Fys. 194 (1853, 1859). Tekn. tidskr. 1875, s. 233. Tapparnas läge bestämmes med hänsyn till den för .. (artilleri-)pjesen bestämda afvägningen. Holmberg Art. 3: 81 (1883).

3) motsv. AFVÄGA 3 b β. Dalin Fr. o. sv. lex. 2: 593 (1843, under ciselure). Stenens afvägning. J. A. Grönvall i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1889, s. 112.

Ssgr: (1) AFVÄGNINGS-BALANS310~02. ett slags afvägningsinstrument. Fredholm i NF 1: 236 (1875). —

(3) -BLOCK~2. J. A. Grönvall i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1889, s. 112. —

(jfr AFVÄGA 3 a β slutet) -CIRKEL~20. Schulthess (1885). —

(1) -DIOPTER~020. Schartau Top. 114 (1875). —

-FEL~2. särsk. motsv. 1: P. G. Rosén i Ymer 16: 75 (1896). —

-INSTRUMENT~102. särsk.

1) till 1: nivelleringsinstrument. C. F. Nordenberg i VetAH 3: 64 (1742). Fredholm i NF 1: 236 (1875).

2) (jfr AFVÄGA 3 b α) Stål 1: 148 (1834). —

(1) -LINJE~20. rad af afvägningspunkter. P. G. Rosén i Ymer 16: 70 (1896). —

(jfr AFVÄGA 3 a β slutet) -MASKIN~02. jfr BALANS-, ORO-AFVÄGNINGSMASKIN. —

(1) -NÄT~2. nät l. system af afvägningspunkter. P. G. Rosén i Ymer 16: 71 (1896). —

(1) -PLAN~2. horisontalt plan, hvarifrån man utgår vid afvägning. Rinman 1: 686 (1788). —

(1) -PUNKT~2. Rinman 1: 16 (1788). De ställen .., hvilkas höjd (osv.) .. man .. söker bestämma, kallas Distans- eller afvägnings-punkter. Alreik 485 (1843). Fredholm i NF 1: 237 (1875). —

(1) -SPEGEL~20. Schartau Top. 113 (1875). F. Svenonius i Turistför. årsskr. 1896, s. 305. —

-STÅNG~2.

1) till 1. Alreik 503 (1843). Rothstein 492 (1857, 1875).

2) (jfr AFVÄGA 3 b γ) Almroth M. tekn. 662 (1839). Schulthess (1885). —

(1) -STÄLLE~20. (mindre br.) = -PUNKT. Schulthess (1885). —

(1) -TAL~2. tal, som angifver en punkts höjd l. djup i förh. till afvägningsplanet. Rinman 1: 686 (1788). —

(1) -TUB~2. D. Ekström i VetAH 11: 34 (1750). Fredholm i NF 1: 236 (1875).

Till SAOB