SAOL

publicerad: 2015  
bonde
bonde substantiv ~n bönder 1 lant­brukare2 en schack­pjäs​ – I sammansättn. bonde-, bond-; nästan alla så­dana sammansättn. hör till bonde 1.
Singular
en bondeobestämd form
en bondesobestämd form genitiv
bondenbestämd form
bondensbestämd form genitiv
Plural
bönderobestämd form
böndersobestämd form genitiv
böndernabestämd form
böndernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
bonde bonden bönder
substantiv
bon`de
● person som liv­när sig och sin familj på själv­ständigt lant­bruk på egen el. arrenderad mark
SYN. lantbrukare JFR farmare, hemmansägare, lantarbetare, statare
bondebefolkning; bondehemman; skogsbonde; småbonde; storbonde
själv­ägande bönder; han är bonde som far sin; en bonde som håller på sitt; hon ville åter­vända till naturen och bli bonde
○ spec. i historiska samman­hang om med­lem av det lägsta ståndet av fria med­borgare i plur. el. sammansättn.
frälsebonde; kronobonde; skattebonde
adel, präster, borgare och bönder; kungen och bönderna förenade sig mot adeln
○ ibland med an­tydan om enkelhet, grovt upp­trädande, bristande bildning etc. i ofta något ålderdomligt ned­sättande ut­tryck
JFR lantis
bonddryg; bondgrann; bondkomiker
○ äv. om den svagaste pjäsen i schack
bondedrag; fribonde
offra en bonde; vinna en bonde
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Eggvena, Västergötland); vanligen runformer bonta, bunta (ack.), fornsvenska bonde; urspr. presens particip av 1bo!! med bet. 'boende; bo­fast'
Till SO

SAOB

Sökningen på bönder i SAOB gav inga svar.