SAOL

publicerad: 2015  

babylonier

babyloni·­er [babylo´ni‑] substantiv ~n; pl. ~ • person från det forna Babylon

Singular
en babylonier	obestämd form
en babyloniers	obestämd form genitiv
babyloniern	bestämd form
babylonierns	bestämd form genitiv
Plural
babylonier	obestämd form
babyloniers	obestämd form genitiv
babylonierna	bestämd form
babyloniernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

babylonier babyloniern, plural babylonier

babyloni·ern

substantiv

babylo´nier

● person från det forna Babylonien

belagt sedan 1541; till grek. Babylo´n; av babyloniska babilani 'gudarnas port'

Till SO

SAOB

publicerad: 1898  

BABYLONIER bab1ylω4nier, äfv. 10302 (babylo´nier Weste), m.; best. -n; pl. =.

Ordformer

(babyloner (pl.) Tengberg)

Etymologi

[jfr t. babylonier]

invånare i Babylon. Jes. 46: 12 (Bib. 1541; i marg.). The Babylonier, som bebo the vida slettmarkerna. Schenberg (1739, under campus). Ekelund G. hist. 20 (1838). En märklig öfverensstämmelse (röjer sig) mellan babylonernas och judarnas äldsta .. sägner. R. Tengberg i NF 1: 1400 (1876). Boëthius G. tid. 7 (1894).

Till SAOB