SAOL

publicerad: 2015  
befjädring
be·­fjädr·ing substantiv ~en • fjäder­skrud
Singular
en befjädringobestämd form
en befjädringsobestämd form genitiv
befjädringenbestämd form
befjädringensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
befjädring befjädringen
be·fjädr·ing·en
substantiv
befjä´dring
● fjäderdräkt på fåglar
på 100 slumpvis ut­valda hönor kontrollerades kondition och befjädring
belagt sedan 1871
Till SO

SAOB

publicerad: 1901  
BEFJÄDRING befjä4driŋ, i Sveal. äfv. 032, r. l. f.; best. -en.
vbalsbst. till föreg. — särsk. (mindre br.) motsv. BEFJÄDRA 2, konkret: fjäder- (be)klädnad. Bukqvast kallas (hos tama hönsen) befjädringen omkring bakändan. Holmgren Skand. fogl. 644 (1871). jfr VING-BEFJÄDRING m. fl. — i bild. Lovén Dante 3: 89 (1857).
Till SAOB