SAOL
publicerad: 2015
bege
be·ge
el. åld. be·giva
verb
begav, begett el. begivit, pres. beger • tills. med sig:
| Finita former | |
|---|---|
| beger (begiver) | presens aktiv |
| begav | preteritum aktiv |
| bege (begiv) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att bege (begiva) | infinitiv aktiv |
| har/hade begett (begivit) | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| begivande | |
bege sig
1 färdas, ge sig av: bege sig till en plats2 det begav sig (inte bättre än) att ... det inträffade att ...
Ordform(er)bege sig
SAOB
Sökningen på begav i SAOB gav inga svar.