SAOL

publicerad: 2015  
begrundan
be·­grund·­an substantiv; best. ~ • sitta i djup begrundan
Singular
en begrundanobestämd form
en begrundansobestämd form genitiv
begrundanbestämd form
begrundansbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
begrundan bestämd form begrundan, utrum
be·grund·an
substantiv
begrun´dan
● nog­grann efter­tanke
SE begrunda JFR 2övervägande
(i) begrundan
belagt sedan 1582
Till SO

SAOB

publicerad: 1901  
BEGRUNDAN begrun4dan, i Sveal. äfv. 032 (begru´ndan Weste), r. l. f.
vbalsbst. till föreg. — särsk.
I. (†) till BEGRUNDA I: grund, skäl. (Privilegier som konungar) medh ringa begrundan vtgiffuit hade. Svart G. I 103 (1561).
II. till BEGRUNDA II, särsk. till 2. P. Erici 4: 48 b (1582). Frese And. dikt. 3 (1726). Sårade kämpen .. / Vände så ögat / bort ifrån jorden, / manligt mot döden / i tyst begrundan. F. Grafström Dikt. 267 (1871). Sander i 3 SAH 4: 84 (1889).
Ssg: (II) BEGRUNDANS-VÄRD030~2, adj. jfr BEGRUNDNINGS-VÄRD. Vigtig, begrundansvärd är den (dvs. Kristi kärleks röst) i synnerhet för den enskilta menniskan. Wallin 1 Pred. 3: 156 (c. 1830). Begrundansvärdt är .., att så gamla språk som Sanskrit, .. Grekiska och Latin, vid bildningen af .. talet 1000 tyckas hafva gått utom gränsen för alla föregående tal. Rydqvist SSL 2: 570 (1857).
Till SAOB