SAOL
publicerad: 2015
beljuga
be·ljuga
verb
beljög, beljugit, beljugen beljuget beljugna, pres. beljuger • ljuga om ngn
| Finita former | |
|---|---|
| beljuger | presens aktiv |
| beljugs (beljuges) | presens passiv |
| beljög | preteritum aktiv |
| beljögs | preteritum passiv |
| beljug | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att beljuga | infinitiv aktiv |
| att beljugas | infinitiv passiv |
| har/hade beljugit | supinum aktiv |
| har/hade beljugits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| beljugande | |
| Perfekt particip | |
| en beljugen + substantiv | |
| ett beljuget + substantiv | |
| den/det/de beljugna + substantiv | |
| den beljugne + maskulint substantiv | |
SAOB
Sökningen på beljugna i SAOB gav inga svar.