SAOL
publicerad: 2015
belysa
be·lysa
verb
belyste belyst 1 lysa på2 illustrera, konkretisera
| Finita former | |
|---|---|
| belyser | presens aktiv |
| belyses | presens passiv |
| belyste | preteritum aktiv |
| belystes | preteritum passiv |
| belys | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att belysa | infinitiv aktiv |
| att belysas | infinitiv passiv |
| har/hade belyst | supinum aktiv |
| har/hade belysts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| belysande | |
| Perfekt particip | |
| en belyst + substantiv | |
| ett belyst + substantiv | |
| den/det/de belysta + substantiv | |
SO
publicerad: 2021
belysa
belyste belyst, presens belyser
verb
bely´sa 
1
utsätta för ljus
belysa någon/något
belysa någon
belysa något
berget belystes av aftonsolens sista strålar; han lyfte kandelabern för att belysa tavlan
belagt sedan 1821;
efter tyska beleuchten med samma betydelse
2
skapa förutsättningar för förståelse av någon framställning, tankegång etc., ofta genom att ge bakgrund, konkreta exempel eller dylikt
belysa något/sats (med något)
belysa något (med något)
belysa sats (med något)
dokument som belyser vår historia; utvecklingen kan belysas med några siffror
belagt sedan 1845
belysabelysande, belysning
SAOB
publicerad: 1903
BELYSA bely4sa, i Sveal. äfv. 032, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
sprida ljus öfver l. i (ngt). — jfr BELJUSA.
1) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] låta ljus falla på, upplysa. Dessa bilder .. äro belysta så, att det infallande ljuset träffar bilden, men icke åskådarens öga, hvarigenom verkan betydligt stegras. NF 13: 1518 (1889); jfr b. — särsk.
a) med saksubj.: låta sitt ljus falla på, lysa l. skina på, upplysa. (Viken) låg så klar och ren / På nytt belyst af solens sken. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 255 (1821). Solen .. slet sig lös ur .. molnen och belyste Alperna och dalen. Nicander Minnen 1: 197 (1831); jfr b. Pertor i mängd .. belyste det landtliga folkets / Aftonbefattningar. Runeberg 1: 4 (1832). De .. mörka kropparne hafva .. icke något eget ljus och kunna derför icke heller synas, såvida de ej genom någon .. sjelflysande kropp blifva, som man säger, belysta. Fock Fys. 269 (1853, 1859). De öfvergifna eldarne belyste scenen. Rydberg Sing. 35 (1865). Bägge passen belysas af en mängd fyrar och fyrskepp. NF 13: 564 (1889). — mer l. mindre bildl. Crusenstolpe Mor. 5: 203 (1843). Konungars gunst belyser hans stig. Svedelius i SAH 55: 403 (1879). Allt läste han, allt lefde upp för honom, belyst af den ungdomliga fantasiens glöd. Weibull hos Lysander Skr. v (1891).
b) med personsubj.; stundom: lysa på. Fienden belyste slagfältet med elektriska strålkastare. Han tog en af dem (dvs. lamporna) och belyste .. en sarkophag. Palmblad Nov. 3: 128 (1841). — särsk.
β) fotogr. (gm vissa arrangemang, ss. belysningsskärmar m. m.) låta dagern (på visst sätt) falla på (ett föremål som skall fotograferas); äfv. i fråga om annat ljus än dagsljus. En skicklig fotograf måste förstå konsten att rätt belysa de föremål som han vill fotografera. — abs. Om operatörerna oftare äfven vore retuchörer, så skulle de snart belysa på ett annat sätt och icke taga ung och gammal efter samma skablon. Fotogr. tidskr. 1890, s. 160.
γ) (mindre br.) fotogr. låta dager l. annat ljus falla på (en fotografiplåt), exponera. Roosval Schmidt 22 (1896). Dessa fördelar .. kan man .. uppnå med vanliga torrplåtar, om man belyser dem bakifrån ... En dylik plåt visar vid framkallningen ett alldeles omvändt förhållande mot en från framsidan exponerad. Fotogr. tidskr. 1899, s. 176.
δ) mer l. mindre bildl.: göra (ngt) ljust, sprida ljus öfver. Faller då icke .. en mörk skugga öfver lifvet från dessa grafvar, huru mycket vi än söka att belysa det. Genberg 2: 131 (1863). Vetenskapen har trädt ut ur den ensliga kammaren och tändt sin fackla att belysa det praktiska lifvet. Rundgren i 3 SAH 3: 7 (1888); jfr 3.
2) [jfr motsv. anv. i t.] sprida ljus i, fylla med ljus, upplysa; jfr BELYSNING 2. Det starkt belysta festgemaket. Strandberg 3: 167 (1869). Ordentligt belysta stadsdelar. F. L. Ekman i Tekn. tidskr. 1876, s. 8. Belyser ej till dessa fester / Herr Mammon ståtligt sitt palats? Rydberg Faust 214 (1876, 1878). I oktober 1896 belystes därmed (dvs. med acetylen) .. tågen på Berlins Stadtbahn. B. Carlson i Tekn. tidskr. 1899, A. K. s. 99.
3) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] oeg.: kasta l. sprida ljus öfver, visa (ngt) i dess rätta skick l. sammanhang o. d., visa meningen med l. innebörden af, förklara; numera i sht med abstr. obj. Att i våra dagar söka belysa detta slags pöbel, är att göra en sak i sinom tid. B. E. Malmström 7: 397 (1845). Humboldt .. hade .. för första gången belyst åtskilliga amerikanska språk. Claëson 1: 234 (1858). Alla sträfvanden (uppgingo) i det enda att med facklan, tänd vid uppenbarelsens ljus, belysa de gudomliga och menskliga mysterierna. Rydberg Ath. 71 (1859, 1866); jfr 1 b δ. I det han (dvs. H. Grotius) uteslutande befattar sig med tilldragelser från en mera aflägsen forntid, belysande dem med citater ur gamla författare och ur bibeln. Bolin Eur. 1: 338 (1870). Till belysande af Platens konstitutionella ståndpunkt kunna .. tjena följande utdrag ur hans uttalanden. De Geer i 3 SAH 1: 212 (1886). Historier, med hvilka man plägade belysa de dogmatiska eller moraliska satserna. H. Schück i NF 15: 1056 (1891). — i p. pr. närmande sig adj. anv.: upplysande, karakteristisk. Ett belysande exempel. Händelsen är synnerligen belysande för tillståndet i landet.