SAOL

publicerad: 2015  
bemyndigande
be·­mynd·­ig·­ande substantiv ~t ~n bemyndiga
Singular
ett bemyndigandeobestämd form
ett bemyndigandesobestämd form genitiv
bemyndigandetbestämd form
bemyndigandetsbestämd form genitiv
Plural
bemyndigandenobestämd form
bemyndigandensobestämd form genitiv
bemyndigandenabestämd form
bemyndigandenasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
bemyndigande bemyndigandet bemyndiganden
be·mynd·ig·and·et
substantiv
bemyn´digande
● befogenhet
JFR auktorisation
bemyndigande (att+verb)
bemyndigande (om något/att+verb)
bemyndigande (om något)
bemyndigande (om att+verb)
ett militärt in­gripande förut­sätter ett bemyndigande från säkerhets­rådet
belagt sedan 1850
Till SO

SAOB

publicerad: 1903  
BEMYNDIGANDE, sbst., se bemyndiga, v.
Till SAOB