SAOL

publicerad: 2015  

bevakning

be·­vak·­ning substantiv ~en ~ar 1 till bevaka 12 till bevaka 2​ – Nästan alla sammansättn. med bevaknings- hör till bevakning 1.

Singular
en bevakning	obestämd form
en bevaknings	obestämd form genitiv
bevakningen	bestämd form
bevakningens	bestämd form genitiv
Plural
bevakningar	obestämd form
bevakningars	obestämd form genitiv
bevakningarna	bestämd form
bevakningarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

bevakning bevakningen bevakningar

be·vak·ning·en

substantiv

beva´kning

1 det att bevaka (någon eller något) mot risker

SE bevaka 1

bevakningsfartyg; bevakningsföretag; gränsbevakning; hårdbevakning; polisbevakning

bevakning (av någon/något/sats)

bevakning (av någon)

bevakning (av något)

bevakning (av sats)

skärpt bevakning; den miss­tänkte har stått under bevakning i flera dygn

○ äv. om (militär) personal med upp­gift att bevaka vaktstyrka

kustbevakning

av­dela två man ur bevakningen

belagt sedan 1655

2 det att bevaka något för att kunna tillvara­ta vissa intressen

SE bevaka 2

nyhetsbevakning; pressbevakning

bevakning (av något/sats)

bevakning (av något)

bevakning (av sats)

bevakning av valutamarknaden; mass­mediernas bevakning av topp­mötet

○ spec. om formellt förfarings­sätt för att skydda juridiskt an­språk

konkursbevakning

bevakning av ett testamente

belagt sedan 1767

Till SO

SAOB