SAOL
publicerad: 2015
bjäfs
bjäfs
substantiv
~et • grannlåt, pynt
| Singular | |
|---|---|
| ett bjäfs | obestämd form |
| ett bjäfs | obestämd form genitiv |
| bjäfset | bestämd form |
| bjäfsets | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
bjäfs
bjäfset
bjäfs·et
substantiv
●
vardagligt
överdriven utsmyckning som kan vittna om mindre god smak
massor av glitter och bjäfs i julskyltningen
belagt sedan ca 1730 i sin nuv. bet.;
äldst 'frans; bård; garnering'; svenskt ord (1600-talet) av okänt urspr.
SAOB
publicerad: 1912
Etymologi
[af obekant härledning; jfr Tamm]
1) (†) bård, frans, rynkning, garnering (på dräkt); vanl. koll.: bårder, fransar; jfr BJÄFSA, sbst. Biäfs Liripippium. Kallas och så franser .. apendices. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630). Een gran Kaar .. hade .. mycket biefz, band och Kruus på kläderne. S. Columbus Vitt. 248 (c. 1678). Bjäfs .. Franse, Fransen, Borten an einem Kleide. Lind (1749). Alla mansiätter och biefs gaf (sonen) Bängt igän, när han kom hem igän (från Uppsala). U. Oxelgren (1777) i Fataburen 1911, s. 87. Lovisa begapade Frökens garnering / Och bjäfset kring kjortel och barm. Lenngren 66 (1800). Flickan .. böjde sig mot bjefset kring skoningen af grefvinnans morgondrägt och kysste den vördnadsfullt. Crusenstolpe Tessin 2: 109 (1847). — jfr GULD-, KEDJE-, SILFVER-BJÄFS m. fl.
2) om prydnadssaker, i sht textila ss. band, rosetter o. d.; särsk. på kläder, i sht kvinnokläder, vanl. med nedsättande bibetydelse af på samma gång prålighet o. gagnlöshet: pynt, grannlåt, pråligt krimskrams; numera bl. koll. (Bättre) kännes .. den, som egna paltor bär / Än den i lånta bjäfs af androm rynkad är. Broman Helsingb. 17 (c. 1730); jfr 1. G. F. Gyllenborg 2: 226 (1795). Jag har (i katolska kyrkor) sett jungfru Maria (utstyrd) med styfkjortel och bjäfs. Geijer I. 3: 121 (1810); jfr 1. Almqvist (1844). Höge herren, generalen, klädd i glitter, bjefs och band. Runeberg 5: 18 (1860). (Skådespelerskan fru Ericssons) klädsel (var) alltid ny, alltid omvexlande, aldrig öfverlastad med prål och bjefs. Crusenstolpe Medalj. 154 (1863). Vi hade .. bort tänka på, huru mycket vi med ord och exempel kunnat uträtta, om vi kraftigt visat vår aktning för det grofva nödvändighetsarbetet, och ej .. öfverlastat hemmen med en mängd ofta konst- och smaklöst bjefs. E. Nyberg i Verdandi 1889, s. 157. Hon var mycket svag för bjäfs och grannlåter. SvD(L) 1903, nr 329, s. 1. — mer l. mindre bildl., i sht i fråga om muntlig l. skriftlig framställning. Sätten ingen Fransk eller Tysk modeklädning derpå (dvs. på svenska språket), intet bjäfs, band och plumer. Liljestråle Præs. i VetA 1784, s. 25. Ordens utstofferade bjefs. Sthms Fig. 1845, s. 93. Runeberg föraktade i dikt som i liv all grannlåt, tålte intet bjäfs och ingen onatur. Mjöberg Läseb. 460 (1910).
Ssgr: (1, 2) BJÄFS-BAND. (†) band som användes ss. l. ingår uti prydnad på kvinnodräkt. Möller (1790). Heinrich (1814). Hahnsson (1884). —
(2) -FRI3~2. Sin bjäfsfria dräkt. Piehl Nil. 39 (1895). särsk. till 2 slutet. SD(L) 1905, nr 120, s. 4. —