SAOL

publicerad: 2015  
blänk
blänk substantiv ~et; pl. ~ glimt, blink
Singular
ett blänkobestämd form
ett blänksobestämd form genitiv
blänketbestämd form
blänketsbestämd form genitiv
Plural
blänkobestämd form
blänksobestämd form genitiv
blänkenbestämd form
blänkensbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
blänk blänket, plural blänk, bestämd plural blänken
blänk·et
substantiv
ljus­glimt som är en åter­spegling i något blankt material
blänket i den våta asfalten
äv. om relativt kort ljus­glimt från en fyr
två blänk var tjugonde sekund
belagt sedan 1671; till blänka

SAOB

publicerad: 1917  
BLÄNK bläŋ4k, n. l. r. l. m.; best. -et l. -en; pl. = l. -ar.
Etymologi
[bildadt till BLÄNKA, v.1]
1) (numera bl. ss. tillfällig bildning) motsv. BLÄNKA, v.1 I 1: glans, prakt. Salomons Tempels blänck, gloria och herrligheet. Sylvius De Mornay Rel. vissh. 581 (1671, 1674). Svanen med .. vita vingars granna blänk. DN 1915, nr 307 A, s. 6; jfr 2.
2) [jfr ä. eng. blenk] motsv. BLÄNKA, v.1 I 3: plötsligt frambrytande (o. åter försvinnande) sken l. glans; blink, blixt, glimt. Hwad äre wij emoot Gudh? .. (vi) som icke kunna tohla een blänck .. vthaf hans ansichte? Sylvius De Mornay Rel. vissh. 187 (1671, 1674). Vattenspeglars blänk bland årets första, saftiga ågräs. Rosenius Naturstycken 2 (1897). Blänket av blanka föremål. Holmström Resa t. Holland 87 (1915). — jfr LJUS-, SOL-, STJÄRNE-, VATTEN-BLÄNK m. fl. — särsk.
a) bildl. Een blänck af förståndet. Sylvius De Mornay Rel. vissh. 265 (1671, 1674). Ett godt leende med ett blänk af humor. Lundgren Människor 55 (1913).
b) fyrväs. motsv. BLÄNKA, v.1 I 3 c: (småningom) frambrytande o. åter (småningom) försvinnande ljussken, användt ss. signal från fyrar l. fartyg; jfr BLINK, sbst.1 6. Oxenstierna Vanderdecken 89 (1865). Fast fyr omvexlande med starkare blänkar, hvilka föregås och efterföljas af kortare förmörkelser. Lista på sv. fyrar 1867, s. 1. En .. linsfyr med stillastående hvitt sken omvexlande med röd blänk. SFS 1870, nr 4, s. 19. Fyren .. visar ett briljant blänk hvar half minut. Stenfelt Skepparlif 57 (1903).
3) (föga br.) fisk. agn af blank metall med krok(ar), litet metalldrag; jfr BLÄNKE. (Jag) försökte (vid forellfiske) .. efter hvarandra en annan sorts fluga, ett förgyldt blänk och ett par konstgjorda fiskar. J. Lundgren i Sv. turistfören. årsskr. 1897, s. 288.
Ssgr till BLÄNK (i allm. till 2) o. BLÄNKA, v.1: (2 b) BLÄNK-APPARAT.
-DAGER. (föga br.) plötslig o. kortvarig belysning. Elden .. kastade .. skarpa blänkdagrar öfver mängden af blankskurade metallkärl. Anholm Normandie 165 (1898). bildl. Repliker, hvilka kunna kasta flyktiga blänkdagrar öfver ämnet men sällan bidraga att utreda det. Samtiden 1874, s. 483.
-FYR, se d. o. —
-KANON. (föga br.) mil. kanon med sänkbart lavettage. Blänkkanonerna .. blottas i själfva eldgifningsögonblicket. AB 1902, nr 296 B, s. 1.
(jfr 3) -KROK. fiskkrok försedd med agn af blank metall. Sv. o. t. handlex. (1872).
(2 b) -LINS. roterande lins(fack) som koncentrerar ljuset i en blänkfyr till mycket starka blänkar. Atlas ö. Finl. 26: 7 (1899).
(2 b) -LJUS. (successivt till- o. aftagande) starkt sken afbrutet af perioder af mörker l. svagare ljus. 2 Uppf. b. 9: 495 (1906).
-SATS. fyrverk. sats till fyrverkeripjäs med färgad lågeld. AHB 66: 93 (1871).
(jfr 2 b) -SKEN. Santesson Nat. 227 (1880). Man kan uppdela .. (skenen) i trenne hufvudgrupper: blänksken, klippsken och växelsken. A. H. Hedelius i Vår flotta 1913, s. 31.