SAOL
publicerad: 2015
blota
blota
verb
~de ~t • delta i blot
| Finita former | |
|---|---|
| blotar | presens aktiv |
| blotas | presens passiv |
| blotade | preteritum aktiv |
| blotades | preteritum passiv |
| blota | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att blota | infinitiv aktiv |
| att blotas | infinitiv passiv |
| har/hade blotat | supinum aktiv |
| har/hade blotats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| blotande | |
SO
SAOB
publicerad: 1916
BLOTANDE blω3tande2, n.; best. -et; pl. (†) i bet. 2 slutet =.
2) (†) till BLOTA I 3: svärjande. Itt dödeligit blotande. Syr. 23: 15 (1536). Gudz helga werdiga nampn, warder .. fåfengeliga brukat med sådana sweriande och blotande. O. Petri Ed. A 4 b (1539). — sannol. konkret: svordom. Nw wilie wij tilsee huru saken haffuer sich med tesse eedher och blotande. O. Petri Ed. A 3 b (1539).