SAOL
publicerad: 2015
bonitet
bon·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • avkastningsförmåga t.ex. hos skog el. vatten
| Singular | |
|---|---|
| en bonitet | obestämd form |
| en bonitets | obestämd form genitiv |
| boniteten | bestämd form |
| bonitetens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| boniteter | obestämd form |
| boniteters | obestämd form genitiv |
| boniteterna | bestämd form |
| boniteternas | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på boniteter i SAOB gav inga svar.