SAOL

publicerad: 2015  
bortblandad
bort|­bland·­ad adjektiv ‑blandat ~e blanda
Positiv
en bortblandad + substantiv
ett bortblandat + substantiv
den/det/de bortblandade + substantiv

SO

Sökningen på bortblandad i SO gav inga svar.

Menade du:

sandblandad  
fortplanta  
blandad  
betongblandare  
fotbeklädnad  
oblandad  

SAOB

publicerad: 1921  
BORTBLANDAD, p. adj.
Etymologi
[eg. p. pf. till BORTBLANDA 4]
(numera bl. i Finl.)
1) (knappast br.) vilse, vilsekommen. Jag blef alldeles bortblandad, kom i sällskap med en hop herrar till en usel bondgård i skogen. Bååth-Holmberg En sv. flickas dagb. 103 (i handl. fr. 1808).
2) bortkollrad, förvirrad, virrig. (När) detta ämne kommer å bane .. är han alldeles bortblandad, ehuru han annars bevisat sig vara en man med någon urskiljning. Kullberg Mem. 3: 138 (1836). Grefven är på det hela en bra karl, fastän en smula bortblandad af krimskrams. Topelius Fält. 4: 546 (1864).
3) (hvard.) sinnesrubbad. Hahnsson (1884). FoU 15: 40 (1902). Bergroth Finlandssv. 335 (1917).